Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstötte något slags brummande, vilket hos honom tydligen
var ett slags uttryck för vild glädje. Raoul red fram till
stallet, där han lämnade sin häst åt en stallpojke och
skyndade sedan uppför slottstrappan med en snabbhet, som i
sanning kunde glädja ett fadershjärta. Han fortsatte genom
hallen, matsalen och salongen utan att se skymten av en
människa. Då han kom fram till greve de la Fères rum klappade
han otåligt på dörren och hade redan öppnat dörren då
grevens: "Stig in", hördes uttalat med en mild om ock
allvarlig stämma.
Raoul fattade sin fader i axlarna och om halsen och kysste
honom så hjärtligt och hastigt, att greven varken hade tid
eller styrka att lösgöra sig från den tillgivne sonen eller
övervinna den rörelse hans fadershjärta erfor.
– Raoul, är ni här Raoul, är det möjligt!
– Ja, och vilken glädje att återse er!
– Svara mig, vicomte, har ni fått avsked eftersom ni är i
Blois, eller har något hänt i Paris.
– Nej, gudskelov har jag endast med mig goda nyheter.
Konungen gifter sig. Han ämnar begiva sig till Spanien
och tänker på ditresan passera Blois.
– För att avlägga ett besök hos monsieur.
– Ja, min bäste greve, och för att icke alldeles överraska
honom eller av artighetsskäl, blev jag sänd att kungöra hans
majestäts ankomst.
– Har ni träffat monsieur? frågade greven.
– Ja, jag har haft den äran.
– På slottet?
– Ja, svarade Raoul och slog ned ögonen, emedan han i
grevens ögon tyckte sig läsa något mer än nyfikenhet.
– Åh, verkligen, jag lyckönskar er.
Raoul gjorde en artig bugning.
– Men träffade ni icke någon annan i Blois?
– Jag träffade också hennes kunglig höghet madame.
– Jaså, men jag menade icke madame.
En djup rodnad flög över Raouls ansikte, och han teg.
– Min herr vicomte, ni tycks visst inte uppfatta vad jag
säger? återtog greven utan att likväl höja rösten, men med
så mycken mera glimt i blicken.
– I sanning, så hör jag er ganska väl, herre greve, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
