Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jerusalem.
237
andäktiga troende, som ville bedja vid Kristi graf, af sjuka,
som trodde på underfulla helsokurer, eller af bannlysta, som
på detta sätt sökte bot för sina missgerningar. Sådana
vall-farande nämnas med mycken vördnad i våra medeltidssagor,
der de kallas Jorsalafarare.
Pilgrimerna begåfvo sig på resan vanligen till fots och
oftast barfotade. Ofta lågo de ej i säng, utan på bara golfvet
o. s. v. Stundom ålade sig den botgörande att tillryggalägga
hela vägen med s. k. pilgrimssteg, det vill säga att han tog
ett steg tillbaka, då han tog tvenne framåt. Somliga brukade
ock, att, för sina synders skull, piska sig sjelfva eller låta sig
piskas med ett gissel. De, hvilka för begångna missgerningar
blifvit ålagda en botresa, måste dessutom underkasta sig det
slags botöfningar, som påfven eller biskopen för dem särskildt
föreskrifvit.
Vallfarterna till Jerusalem kommo egentligen i gång efter
kejsar Constantins tid och blefvo slutligen så vanliga och
talrika, att de gåfvo anledning till ocli förvandlade sig i
ordentliga korståg. Sådana religiösa härnadståg företogos aldrig i
större skala från Sverige, men man känner likväl att i det
första af de stora korstågen några svenskar deltogo, och
deribland konung Erik den Heliges fader, Jedvard Bonde, hvilken
blef, vid Kristi graf, slagen till riddare. I det tredje åter
kämpade stora skaror af våra landsmän emot den seldschukiska
sultanen Saladin. De anlände, jemte danskar^ norrmän och
frieser, sjöledes till det heliga landet, ocli deltogo i Ptolomais
belägring, under det de sjelfva belägrades af saracenerna. Vid
deri derpå följande hufvudslagtningen måste svenskarne
emottaga det första anfallet af de otrogna, och blefvo, oaktadt sitt
tappra motstånd, i början öfverändakastade; men bidrogo sedan
till segern. Svenskarnes inlagda ära i dessa strider vitsordas
af ett uttryck i påfven Honorii III:s bref till svenska konungen
år 1222, deri han säger: "att de svenske voro vana att uti de
heliga krigen vara de främste" o. s. v. Detta bref innehåller
en uppmaning till deltagande uti ett nytt korståg till Palestina;
men lär icke föranledt någon betydlig hjelpsändning i
krigsfolk. Sedan likväl, genom mötet i Lyon 1274, blifvit stadgadt,
att den, som anlagt korset, ej sjelf behöfde deltaga i färden,
utan kunde sända en annan i sitt ställe, eller friköpa sig
derifrån med penningar, och likväl njuta de andliga välsignelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
