Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så litet i gemen det älskansvärdigt har,
Om der ej vore lamb till ulfvarnas försvor.
Sjelf Dygden, som ea eld, båd’ lysa kan och brinna,
Hon värmer lika långt som hennes strålar hinna:
Bland ämnen, som hon rör, hon tänder hvad honkan ;
Men huru blifva tändt, om aldrig något braanT
Det gör att öfver allt hon midt i denna möija
Får dem som fatta mod att hennes värf besörja:
Intill att gröfsta last dock yfs med hennes drägt,
Och nyttjar hennes namn, som värn att stå betäckt.
Nej, vårdom hennes namn, beskyddom hennes heden
Den när det enda lif som fins i goda seder;
Det är dock deras helgd och hennes verks beröm,
Som drar, hvad mindre vill, med streken i sin ström.
Också är det för hårdt, att öfveriladt säga,
Det mitt förtjenta folk ej några stöder äga.
De rätta prisa mer ån marmor och metall,
Än ryktets alla rop och tidens återskall.
Det är en glädjeröst, en tack af hulpna skarar,
Som, med den gjorda hjclp, för evigheten varar t
Ej utstäld nnder dom hos dem som rj förstå,
Ej skattad efter väld, ej känd af några få;
Här sker de mina rätt i hvar odödligs sinne:
De glädja sig ihop; hvad vill du mer till minne?
Hvad vill du mer till lön, än allt hvad njutas kan?
Du nämnt er lilla fröjd; min himmel har en ann:
Den skildras ej med ord, man måste den få smaka;
Allt nog, att härifrån visst ingen vill tillbaka.
Så är den sälla lott oändligt öfver er,
Oändligt öfvernog att tarfva något mer:
Så litet är det vurdt allt jordiskt eftertrakta.
Vittra Arb. af O. Bergklint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
