Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Bondeson † - 41. Ack, ljufliga tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Ack, ljufliga tider, när jag tänker på,
Allt huru min förriga lefnad hafver varit!
Hör I, unga pigor, vad jag er säga må,
I, som så litet erfarit,
I, som så nätta och grannen vilja vara,
ständigt så vänten I på friare så rara,
så gjorde jag den tiden jag var ung.
2. Alltid var jag rasker på åker och på äng,
förutom de övriga sysslor jag skötte.
Händer och fötter, de gingo uppå mig,
liksom de lärkevingar varit;
otter och kvällar spann jag på slända
fint som ett silke så fint var var ända,
ungkarlar stodo och sågo däruppå.
3. Och när jag var ung, så ville jag vara grann;
klädning av slising med finaste kanter,
strumporna färgade med rött konsjonell,
skorna med krusade kanter,
uppfäster mössa med band ikring kullen,
randig var kjortelen med sko ikring fållen,
solhylkan stärkt jag alltid måste ha.
4. Nu är jag gammal, jag orkar inte mer,
ty ålderdom och skröplighet ha tagit överhanden.
Ingen i världen mer frågar efter mig,
evad jag mig vrider eller vänder.
Nu passar mig bättre i spisen att sitta,
stundom i fönstret på väderleken titta,
tre korn i pipan, det passar mig bäst.
1. När ja’ va’ yngêr, då villâ ja’ va’ grann
me’ linne av schlessing, å finarö ârmar.
Strumpo’n döm va’ färga åv rö’ kaschinell,
skorna had’ krûsûga kantâr...
Rö’-rannû myssa mä’ bann’ ikring kull’n,
rannuger förklä’ mä’ sko ômkring fåll’n.
Solhilka stärktör ja’ allti’ månde ha, ja’, solhilkâ stärktör ja’ allti’ månde ha!
2. Å allti’ va’ ja’ rasker på åker å äng,
Jussöm mi’ förriga ungdom ha’ vâri’
Händra’ å föttra’ dôm jick öppå mäg,
sôm ôm di lärtji-vingar vuri’.
Otter å kvällar, dô spann ja’ på slända’,
jussôm e’ seltji, sö fin va’ var ända...
Ung-gôssar kôm å döm såg där öppå, ung-gôssar kôm å döm såg där öppå...
3. Ja, spinna å väva, dä kûnna ja’ allt lätt
å just för min flit feck ja’ bonn’-hustru bliva.
Fastän ja’ va’ föddör åv ringare ätt,
barä e’ jemene’li’ piga.
Men, nu skä ja’ berätta e’ saga för er alla,
nu ha’ ja’ drängar å pigûr tä befalla.
Lyckli’n ä dän söm så hittä’ på, ja, lyckli’n ä dän söm så hittä’ på...
4. Men, nu ä’ ja’ gammal å hörkär int’ nå’ mer,
åll’erdom å bräckli’het ha’ täjji övä’hann’a.
Ingen i välâ mer frågär ättör mäg,
Vart ja’ mäg vri’r ällär vänn’är...
Dä passä’ säg bättär i spis’n tä sitta...
Å ut jenôm fönsträ’ på väderletjin titta...
Mä tre korn i pipa’, dô trivs ja’ allt bäst, mä tre korn i pipa, dô trivs ja’ allt bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
