Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Backman - 20. En vän utan kärlek, den liknar jag vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Den brinnande elden, den brinner så klar,
lik två förenta hjärtan, som skulle bli ett par;
det gjorde mig stor sveda och ännu större harm
att se en annan vila vid min utvaldas barm.
3. Men långt ner i dalen en liten hydda står,
där klagar ensam yngling och faller sorgens tår.
Min ungdom är förspilld och min framtid likaså.
Gud nåda då den pojken, som bedragen måste gå!
4. En flicka kom så modig, med längtan och med sorg,
hon svor mig tro och kärlek, som evigheten lång,
hon tog mitt unga hjärta, gick sedan ifrån mig bort.
nu vissna rosenkinder, den falskas tro var kort.
5. Om alla blad och blommor, de vore i en ring
omkring de falska flickor, som har rosat vännen sin,
så skulle jag dem vattna med mina tårars mängd,
som faller utpå jorden liksom ett pärleregn.
6. En gång jag bliver döder uti min ungdoms år,
då får du komma åter och stanna vid min bår.
Gack först till min säng, gack sedan till min grav,
där vilar lilla vännen, som du bedragit har!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
