Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Andersson - 8. I österlanden, där ståndar ett slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän han drack hennes hjärteblod.
Sju år därefter så drabba’ det in.
12. Det var en vacker dag, hon gick att lusta sig,
i rosenlunden spatsera;
min broder så gav vredelig,
gav noga akt uppå henne.
13. Han grep henne vid hennes vänstre fot
med ulvekloen den leda,
rev ut hennes hjärta och drack hennes blod,
igen fick han sin helbrägda.
14. Ännu är jag i världen en främmande fågel lit’
och sitter i villaste skogar,
så jämmerfullt månde jag leva min tid
och helst om vinterens tider.
15. Jag haver städse suttit på kvist
med sorgelig näktergalsstämma,
men aldrig fant jag någon bättre kvist
än i de grönaste lunder.
16. Jag tackar min gud, som mig har uppväckt,
att jag min tunga kan röra,
som jag uti femton års tid ej haver talt,
som jag nu med eder månd’ göra."
17. "Ack, hör du, liten näktergal,
vad jag dig månde tillbjuda!
Om vinteren du i min bur sitta skall,
om sommaren igen utflyga."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
