Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
REGEN SION KU
Av stort intresse är sålunda lektor J. Palmers undersökning »Kring
vår första reformationsskrift», d. v. s. den i Stockholm år 1526 tryckta
»Ecn nyttwgh wnderwijsning», vilken än tillskrives Olavus Petri (Schück,
Andersson), än Laurentius Andreae (Steffen) och nu senast Laurentius Petri
( Adell). Palmer uppvisar, att det näst sista kapi Ilet i denna kateketiska
skrift, »Een vnderwijsning huruledes man schal haffwa ååminnilsc wtaff
wår herres pino och dödh», som omfattar endast 7 sidor, är en ganska
trogen översättning ur Luthers Betbüchlein, men visar en helt annan
översättningsteknik än övriga partier i boken och även företer en rad
avvikelser i språkligt och ortografiskt hänseende från språkformen i dessa. Förf.
synes luta åt den åsikten, att detta kapitel har en annan översättare än
övriga översatta delar av Undervisningen och alt korrektorn spelat en viss
roll vid redigeringen av boken. — Av intresse för vår äldsta tryckta
reforma-tionslitteratur är vidare en uppsats av K. G. Ljunggren, »Några olikheter
mellan Olavus Petris och Peder Galles språkbruk i Swar påå tolf
spörsmål», i vilken förf. visar, att Olavus Petri i sin stridsskrift citerat Galles
anföranden efter dennes original och att bådas språkbruk skilja sig
betydligt från varandra.
I en uppsats »Till identifieringen av den fornsvenska
Pentatcuköver-sättaren», har S. Belfrage anfört vägande skäl för att denne är identisk
med magister Matthias. — Prof. P. Wieselgren i Dorpat har i sitt bidrag
»Har Stiernhielm bortslarvat fornnordiska handskrifter?» på grundvalen
av ett av Stiernhielm utfärdat lånekvitto, som nu finnes i del återfunna
Stiernhielmska familjearkivet på Wassunda, uppvisat, alt den hittills
gällande åsikten (Gödel, Schück), att Stiernhielm i Livland bortslarvat en
handskrift av Didrikssagan, icke äger fog för sig.
Den innehållsrika festskriften avslutas med en »Bibliografi över prof.
Emil Olsons tryckta skrifter» utarbetad av J. Tuneld.
/. C—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
