Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wilhelm Dahlgren †. Av Isak Collijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK WILHELM DAHLGREN f 229
sam del i akademiens stora byggnadsfråga; han tillhörde de båda kommittéer
(1901—06 och 1908 — 15), som hade att handlägga detta viktiga ärende.
Samtliga av dessa kommittéer avgivna utlåtanden äro författade av Dahlgren.
Vid invigningen av den nya byggnaden vid Frescati den 10 nov. 1915 fick
han för sina förtjänster härom av dåvarande preses emottaga den stora
Letterstedtska medaljen i guld. Dahlgren har tagit initiativet till
ordnandet av akademiens publikationer i fyra serier Arkiv och en Årsbok. Han
har även utgivit akademiens och dess institutioners »Personalförteckningar
1739 — 1915» (1915) samt akademiens äldsta protokoll för åren 1739—41 (2 bd
1918). Dahlgren var ledamot av akademiens förvaltningsutskott 1902—23
samt tillhörde dess kalenderkommitté. Som preses fungerade han
arbetsåret 1911—12, som vice preses 1917—23. En sällsynt hedersbevisning kom
Dahlgrens minne till del, när Akademien på sitt sammanträde den 14
november 1934 beslöt, att det efter honom i femte klassen lediga rummet på grund
av hans stora förtjänster om Akademien tills vidare icke skulle återbesättas
med ny ledamot. Han blev år 1905 medlem av Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, vars förvaltningsutskott han tillhörde 1907—22. Som
amanuens i Svenska akademien har han bl. a. redigerat akademiens
Handlingar under åren 1894—1929 (del 9—39 av serien fr. 1886).
Man kan om Dahlgren säga, att han som biblioteksman på ett
synnerligen lyckligt sätt i sig förenade den i tekniska och praktiska ting kunnige
och väl forfarne tjänstemannen och den lärde forskaren. Dahlgren fann
nämligen också tid till en omfattande vetenskaplig författarverksamhet. Han
hade som ovan nämnts redan tidigt fått övertaga sin faders förbindelser med
den Norstedska firman, där han en tid verkade som korrekturläsare och
utgivare bl. a. av den nya upplagan av Erik Gustaf Geijers skrifter (1875—82),
till vilken han uppgjort registret. Dahlgrens första tryckta bibliografiska
arbete är »Förteckning öfver riksdagens bibliotek» (1877); vidare utgav han
den Norstedtska förlagskatalogen 1873—78 (1880) med supplement 1879—88
(1888). Det var emellertid hans medarbetarskap med A. E. Nordenskiöld,
vilken han biträdde med utgivandet av berättelsen om Vegaexpeditionen (1880
— 81), Facsimile atlas (1889) m. fi. arbeten, som kom hans intresse att vända
sig till geografiska studier och särskilt till kartografiens historia. På detta
område har han utgivit flera viktiga självständiga verk, såsom »De franska
sjöfärderna till Söderhafvet i början af 18:e seklet» (1900), »Les relations
commerciales et maritimes entre la France et les côtes de l’Océan pacifique»
(del 1 1909). Till grund för detta senare arbete, som den svenska
vetenskapsakademien belönade med halva Letterstedtska priset och Franska
akademien med Prix Gobert, lågo trägna arkivstudier, som Dahlgren företagit i
Frankrike åren 1903, 1904 och 1906 (Paris, St.-Servan). Ett annat av hans
arbeten, »The discovery of the Hawaiian Islands», som utkom 1916,
belönades samma år med det Loubatska priset. Dahlgren blev år 1882 sekreterare
i Svenska sällskapet för antropologi och geografi och redaktör av sällskapets
tidskrift Ymer, vars årgångar 3—14 (1883—94) han utgivit. År 1902 funge-
l6 — 34617. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
