Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Nelson: Om den svenska bondepraktikans ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSKA BONDEPRAKTIKANS URSPRUNG 49
jande trettiotre: 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 jan., 11, 17 och 18 febr., 1, 4, 14
och 15 mars, 10, 17 och 18 april, 7, 15 och 18 maj, 6 juni, 17 och 21 juli,
2 och 10 aug., 1 och 18 sept, 6 okt, 6 och 18 nov. samt 6, 11 och 18 dec.
Redan namnet »förkastade dagar» visar hän på tyskt ursprung. Denna
benämning återfinnes under formen »verworfener Tag» o. d. i de under
1500-talet tryckta tyska almanackorna, vilka i sin ordning hämtat benämningen
från medeltida handskrivna kalendarier (på vilka ett gott exempel erbjudes
av den från västra Tyskland härstammande Uppsalahandskriften C 801 från
1400-talets slut1). De äldsta svenska almanackorna voro översättningar från
tyskan2 och angåvo månadernas olycksdagar med de tyska almanackornas
tecken 5; dessa dagar benämndes än »olyckesamme daghar» (ty.: »böse
Tage»), än (och det oftast) »förkastade daghar» (ty.: »verworfene Tage»).
Dessa i de årliga almanackorna angivna olycksdagar sammanfalla icke med
den i den svenska Bpndepraktikans »notationes om förkastade dagar»
förekommande längden. De överensstämma icke heller helt och hållet vare sig
sins emellan eller med de tyska almanackornas dagar. Det skulle föra för
långt att här i detalj redogöra för alla variationer. Växlingen torde
möjligen bero på lokala traditioner, olika för olika almanacksutgivare; rena
skriv-eller tryckfel torde även föreligga.
Den svenska Bondepraktikans olycksdagslängd synes icke härstamma från
någon samtida svensk årlig kalender eller almanacka.3 Den visar emellertid
nära överensstämmelse med den serie av olycksdagar, som förekommer i den
tyska av Langheimabboten M. Knauer vid mitten av 1600-talet bearbetade
s. k. hundraåriga kalendern.4 Jag har undersökt Göttingerbibliotekets
exemplar av 1707 års upplaga.5 I denna Knauerska kalender förekommer (å s. 43)
under rubriken »Unglückliche Tage, wie solche in jedem Monat sich
befinden» följande olyckslängd: 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 20 jan., 1, 17 och 18
febr., 14 och 16 mars, 10, 17 och 18 april, 7 och 8 maj, 17 juni, 17 och 21
1 Denna handskrift, som tillhört den Miegska handskriftssamlingen i Strassburg och
kom till Sverige med Johannes Schefferus, kan i sin helhet anses som en slags handskriven
bondepraktika; i dess almanackslängd äro de olyckliga dagarna i varje månad angivna som
»verworffen tag».
2 Se G. E. Klemming & G. Eneström, Svenska almanachor, kalendrar och
kalendariska skrifter intill 1749 (Stockh. 1878), s v f.
3 Icke ens den 1662 års almanacka, som trycktes av Ignatius M eurer, samma officin
som tryckte och förlade den svenska Bondepraktikan av samma år, visar med avseende
på olycksdagarnas placering i kalendern någon likhet med Bondepraktikans olycksdagslängd.
4 Om denna kalenders tillkomsthistoria och bibliografi se J. Berthold,
Bibliographische Beiträge zur Frage über die Entwickelung des hundertjährigen Kalenders. I:
Zentralblatt für Bibliothekswesen, Jahrg. 8 (1891), s. 89 ff.
5 Bibliografiskt beskriven av BERTHOLD, anf. st, s. 102.
4 — 3435« Nord, tidskr. för bok- o. biblioteksväsen 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
