Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER ________________ 77
av dessa åsyftade verk såsom t. ex. »Magrini, Enti culturali italiani»,
Bologna 1929—30 och den av Carnegie Institution utgivna »Handbook of learned
societies and institutions of America», Washington 1908, äro väl nämnda,
men de äro så gott som de enda. Icke ens ett så känt och ofta anlitat
uppslagsverk som »The year-book of the scientific and learned societies of Great
Britain and Ireland» finner man omtalat i noterna. Många andra liknande
exempel skulle kunna anföras, men utrymmet tillåter det icke. Jag vill endast
påpeka, att man för de svåråtkomliga akademierna och sällskapen i
Ryssland har en god hjälpreda i »Nauka i naucnye rabotniki SSSR». Leningrad
1917—22, vars två första delar innehålla förteckningar över sällskap i
Leningrad och Moskva. Och när Harnack ägnar särskilda avsnitt åt »Die
internationale Assoziation» och »Die Gründungen der Nachkriegszeit», skulle kanske
en hänvisning varit lämplig till den av Nationernas förbund ombesörjda
»Handbook of international organizations », även om denna huvudsakligen tar sikte
på sammanslutningar med praktiskt-internationella syften.1 En var
biblioteksman, som under sitt arbete har aldrig så liten beröring med de
vetenskapliga sällskapen ute i världen, vet, vilken stor nytta han har av alla
dylika uppslagsböcker, där han kan få riktiga uppgifter om sällskapen,
ledarens eller sekreterarens namn, utgivna skrifter och serier m. m. Om Harnack
försett sitt kapitel med en förteckning över dylika uppslagsböcker, även
äldre, hade han gjort biblioteksarbetet en verkligt god tjänst.
Det är emellertid klart, att i en handbok, skriven av tyskar och
närmast avsedd för tyskar, hänvisningarna i främsta rummet gälla tysk litteratur.
En svensk t. ex. skulle kanske någon gång vilja sätta ett frågetecken, varför
ej vid en viss fråga svensk litteratur blivit citerad. Denna frånvaro av
hänvisningar till svensk och nordisk litteratur överhuvud är naturligtvis ingen
brist, som vidlåder handboken, ty ingen kan begära, att de forskningsresultat,
som ett litet land lyckats åstadkomma, skola observeras i samma grad som
de stora kulturländernas. Det får därför icke fattas som en anmärkning,
om anmälaren påpekar några få fall — flera liknande skulle kunna anföras —
där han säkert väntat att finna hänvisningar till svensk eller nordisk
litteratur. När Aloys Bömer i andra kapitlet redogör för runskriften, hade det
icke varit ur vägen, om han uppmärksammat och något litet berört de nya
teorier om runornas uppkomst, som framlagts av svensken Agrell, dansken
Pedersen, norrmannen Marstränder och andra forskare. Den enda
hänvisning till runlitteratur, som förf. gör, gäller F. R. Schröders lilla översikt
»Neuere Runenforschung», tryckt i Germanisch-romanische Monatsschrift för
1922. Bland tryckta handskriftskataloger kunde också ha nämnts Kålunds
tre band omfattande »Katalog over den arnamagnæanske håndskriftsamling»,
då denna samling genom sitt innehåll har sin givna betydelse för hela den
1 Ett verkligt fel av annan art måste också påpekas. När Harnack i kapitlet om de
vetenskapliga sammanslutningarna jämför (s. 867) Nobelstiftelsen med en »Weltakademie»
och framhåller dess stora, internationella betydelse, tilldelar han Svenska akademien rollen
som utdelare även av prisen i fysik och kemi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
