Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 71
sische Staatsbibliothek Albert Boeckler. Efter en kort inledning om
bokmåleriet under antiken uppdelar författaren, som synbarligen är väl förtrogen
med alla mera rikt illustrerade handskrifter, skildringen av den medeltida
bokutsmyckningen i perioder efter tidsföljd: den karolingiska, den
förkaro-lingiska och den romanska perioden, såväl den tidigare som den senare,
samt till sist bokmåleriet under gotikens och renässansens inflytande. Inom
dessa perioder följer Boeckler utvecklingen i varje land och därinom på
varje mera betydande ort.
I det ovannämnda andra kapitlet behandlar Aloys Bömer skriften
och dess utveckling från dess äldsta form och ursprung i Orienten fram till
det latinska alfabetet, skrivmaterialet, företrädesvis papyrus, pergament och
papper, bokskrivarna och deras skrivutrustning, papyrusrullen och
pergamentboken, samt den grekiska paleografien. I ett särskilt, detaljerat avsnitt
framställes den latinska paleografien med alla dess olika skriftformer under
medeltiden, slutande med en redogörelse för den humanistiska och gotiska
kursivens fortlevande i antikva- och frakturskriften. Ehuru
papyrusmaterialet blivit i detta kapitel föremål för författarens behandling i trenne olika
sammanhang på inalles nära ett ark, har utgivaren likväl ansett det
lämpligt och nödigt att medtaga ett särskilt kapitel, det femte, betitlat »Zur
Papyruskunde» och författat av överbibliotekarien Karl Preisendanz vid
Landesbibliothek i Karlsruhe, en »embarras de richesse», som kanske kan
motiveras därav, att Tyskland äger så många papyrer och att papyrusstudiet
nu överallt bedrives med särskild förkärlek och framgång. På 31 sidor
framlägges här en historik över papyrusfynden och de många olika slag av
papyrer, som bragts i dagen genom utgrävningar och på annat sätt. Till sist
följer, något som särskilt bör observeras och bli till stort gagn för alla
forskare, en av litteraturanvisningar åtföljd förteckning över de bibliotek
och museer i den övriga världen och i Tyskland, vilka äga papyrer.
Kan man, som ovan nämnts, finna en någorlunda acceptabel förklaring
till medtagandet i en bibliotekshandbok av en uppsats om jordens språk
och deras släktskap inbördes, har det däremot icke varit mig möjligt att
få fram någon acceptabel motivering, varför Milkau avslutar sin handbok
med ett kapitel om »Die Akademien der Wissenschaften». I detta
analyserar författaren, Adolf Harnack, Bibliotheksrat vid Preussische
Staatsbibliothek, djupsinnigt och grundligt de vetenskapliga akademiernas
uppgift och verksamhet, redogör för de största och mera kända akademierna,
för sammanslutningar och samarbete mellan vissa tyska och österrikiska
akademier i och för speciella editionsuppgifter, såsom t. ex. »Mittelalterliche
Bibliothekskataloge», och större samlingsarbeten, t. ex. »Thesaurus linguae
latinae», vilka för sin tillblivelse erfordra ett större antal specialisters
forskningsresultat. Ett kapitel med ett sådant innehåll, som ovan i korthet
angivits, vilket sammanhang har det med bok och skrift? Det synes
åtminstone mig falla alldeles utanför ramen av en bibliotekshandboks uppgift. De
vetenskapliga sammanslutningarnas historia måste man ju räkna till lärdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
