Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 RECENSIONER
bokmarknad utgjorde ett verkligt vågspel, slutade omsider som en vacker
succès. Utgivandet av Zacharias Topelius’ skrifter blev en annan av
förlagets största affärer. Hur enormt läst Topelius måste ha varit framgår
därav att förlaget vid hans död år 1898 till hans arvingar utbetalade ett
belopp av 150,000 kr. för rätten att trycka hans böcker under en tidrymd
av 25 år. Om August Blanches utomordentliga popularitet vittnar vältaligt
det faktum att hans samlade skrifter, vilka omkring 1890 trycktes i en
illustrerad och ej alls särdeles billig upplaga, dock såldes i 30,000 exemplar.
Viktor Rydberg blev från början och har väl ända in i våra dagar fortsatt
att vara en ständigt efterfrågad och ständigt omtryckt författare. En
grundlig felspekulation blev däremot Lysanders upplaga av C. J. L. Almquist.
Beräknad till 5,000 ex. måste den på grund av bristande åtgång inom kort
reduceras till hälften, och även denna förminskade upplaga visade sig så
gott som osäljbar. Största delen av .densamma fick med avsevärd förlust
realiseras till starkt nedsatt pris, Först en betydligt senare tid blev det
förbehållet att göra Törnrosdiktarens verk till en ur praktiskt-ekonomisk
synpunkt tillfredsställande förlagsartikel.
I de tre första delarna av arbetet framträder författaren i huvudsak
som historieskrivare. Den sista däremot kunde med skäl bära det
vergi-lianska mottot: »et quorum pars magna fui», ty den behandlar genomgående
förhållanden, i vilka Karl Otto Bonnier personligen tagit en avgörande del.
Historikern får därför här vika för memoarförfattaren. Ingen må dock tro,
att sakligheten och objektiviteten elimineras eller ens förminskas genom
denna förskjutning av utgångspunkten. Även då det gäller honom själv och
hans egna insatser bevarar Karl Otto Bonnier samma måttfullhet i omdömet,
samma lugna värdighet och samma rättvisa, som då han tecknar
händelseförlopp, vilka redan blivit historiska. Och dock skulle man gärna ha
ursäktat honom, om han vid skildringen av sitt förlags öden under 1880-talet
en eller annan gång låtit sitt temperament tala utan alla förbehåll, ty vad
han och hans fader den tiden utsattes för gränsar verkligen till det otroliga.
Småsinnet och trångsyntheten i dåtidens svenska och specifikt stockholmska
kulturliv talar med avskräckande tydlighet ur särskilt redogörelsen för den
reaktion, som utgivandet av Strindbergs tidigare produktion framkallade.
Med orubblig saklighet, som dock icke utesluter en viss stillsam humor, har
Karl Otto Bonnier redogjort för sina mellanhavanden med Strindberg.
Intrycket är för dennes vidkommande till ytterlighet ofördelaktigt. Strindbergs
välbekanta otacksamhet, hans misstänksamma lynne, hans totala oförmåga
att göra andra rättvisa och — rent ut sagt — hans feghet framträda i hans
mellanhavanden med firman Bonnier på ett sätt som omöjliggör varje
försök till urskuldande. Att förlaget trots alla vedervärdigheter av ena och
andra slaget dock höll ut med Strindberg länder det till stor heder, men
otvivelaktigt är att hedern var ganska dyrköpt.
Bland andra partier i Karl Otto Bonniers arbete, som i särskilt hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
