Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER_________________175
Codex Gisle är ett praktfullt, på pergament skrivet graduale, d. v. s.
en liturgisk sångbok, innehållande text och noter till alla vid gudstjänsten
under kyrkoårets sön- och helgdagar av kyrkokören utförda sångstycken.
Numera tillhör den Gymnasium Carolinum i Osnabruck, med vars
boksamling den förenades genom en donation av den 1827 avlidne administratorn
över stiftet Osnabruck biskop Karl von Gruben, vilken i sin ordning fått den
som gåva av nunnorna i det sekulariserade klostret Herzebrock i Westfalen.
Om handskriftens öden före den tid då den införlivades med nämnda
klosterbibliotek äga vi ingen närmare kännedom utöver vad den konsthistoriska,
paleografiska och liturgiska undersökningen av dess utsmyckning, skriftform
och innehåll kan meddela oss. Länge har man visserligen ansett sig äga
full visshet om dess tillkomst, i det att man litat på en i densamma
befintlig anteckning, enligt vilken den år 1300 skrivits och illuminerats av »devota
virgo Gysela de Kerzenbroeck». Men denna anteckning visar sig vid
närmare granskning omöjligen kunna hålla stånd inför kritiken. De miniatyrer
som pryda handskriften härröra från en vida senare tidpunkt. Hur och när
anteckningen i fråga tillkommit är oss numera icke möjligt att fastställa,
men att en nunna vid namn Gisela ansetts ha varit verksam vid
handskriftens tillkomst får sin förklaring därigenom att på tvenne ställen i
densamma förekommer bilden av en knäböjande nunna, bredvid vilken står
skrivet namnet Gisela. Antagligen har man väl i senare tid, då handskriften
kommit till Herzebrocks kloster, velat göra gällande att den skrivits av en
därvarande klostersyster och tagit för givet att denna varit identisk med den
i handskriften avbildade syster Gisela. Vad beträffar årtalet så torde väl
detta närmast ha tillkommit på måfå. Anteckningen skulle sålunda vara att
betrakta som en omedveten och oavsiktlig förfalskning, uppkommen genom
en på fri hand företagen kombination av nära till hands liggande uppgifter.
Ett dylikt tillvägagångssätt är som bekant under medeltiden och även långt
senare icke alls ovanligt, och antagligen har den, som nedskrev anteckningen,
aldrig anat att han eller hon därmed skulle leda en senare tids forskare på
villospår.
Att man på vetenskapens nuvarande ståndpunkt icke längre kunde
stanna vid att anse Codex Gisles proveniensfråga löst genom den gamla
anteckningens upplysning har redan från början stått klart för dess utgivare.
Av denna anledning har han låtit sig angeläget vara att underkasta den en
ingående granskning, därvid utnyttjande alla de metoder som den moderna
kritiken i sådana fall ställer till forskarens förfogande. Denna granskning
har lett till en rad av ytterst intressanta och särskilt från svensk synpunkt
anmärkningsvärda resultat. Dels på grundval av en ikonografisk analys av
de i handskriften förekommande miniatyrerna, dels även genom iakttagelser
av ordensdräkten hos de på flera ställen avbildade nunnorna har det lyckats
honom att med full säkerhet fastställa, att Codex Gisle tillkommit inom ett
birgittinkloster och avsetts för bruk vid dess gudstjänst. Vad beträffar de
ikonografiska detaljerna har utgivaren följt Cornells forskningar över den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
