Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Lucena, hade kommit till det burgundiska hovet som följeslagare till
Isabella av Portugal, Philip den godes maka, och sedermera stannat i Karl
den djärves tjänst. Uppmuntrad av hertigen själv och hans omgivning
företog han sig att till franska tolka och ur olika senantika författare komplettera
Curtius’ Alexanders-historia och dedicera översättningen till sin herre, som
emottog den med mycken glädje. Karl den djärve hyste nämligen en svärmisk
beundran för Alexander, vilken han valt till sin förebild och vilkens krigiska
bedrifter han hoppades att under ett planerat korståg få tillfälle att
efterlikna. Hertigen lät enligt Paulin Paris’ säkerligen riktiga antagande på olika
ateljéer utföra en mängd kopior av verket för att begagnas som gåvor till
det burgundiska furstehuset närstående personligheter, och i de större
europeiska biblioteken finnas åtskilliga av dessa bevarade (så exempelvis i Paris,
Bibliothèque Nationale, fonds ancien 6727-29 och 6899 samt fonds français
22547, den sistnämnda med miniatyrer av Loyset Liédet, Köpenhamn,
Kongel. Bibliotek, Thott fol. 540, ursprungligen tillhörig »den store
bastarden» Antoine de Bourgogne, London, British Museum, Ms Royal 15 D
IV m. fl.). Till denna grupp av handskrifter hör även Skoklosterexemplaret,
och vi vilja nu underkasta detsamma en granskning ur bibliografisk och
konsthistorisk synpunkt för att pröva, om man icke på så sätt kan nå fram
till några slutsatser angående dess tillkomst och historia.
Handskriften är en praktfull volym i stor folio, skriven på pergament.
Pärmarna, som i höjd resp. bredd mäta 47 och 34 cm., utgöras av tjocka
träskivor, överdragna med röd sammet och prydda med kraftiga hörnbeslag
samt fem cirkelrunda bucklor av mässing, av vilka en på frampärmen
bortfallit. Spännen ha funnits, men äro numera försvunna; endast fästena återstå.
På bakpärmen är lagd en pergamentlapp med inskriptionen Quinte Curce
d’Alixandre, täckt av en hornplatta och fasthållen av en mässingsram.
Ryggen har sju bind. I det andra fältet ovanifrån är fästad en fyrkantig
papperslapp med siffran 131 (syftande på handskriftens nummer i J. H.
Schröders katalog över handskrifterna på Skokloster).[1] Pergamentbladen äro
till antalet 232 av dimensionerna 44,5 X 32 cm. Pagineringen, som är
samtidig med handskriften, visar att åtskilliga blad fela (bl. i-xii, cv-cxl;
på det sistnämnda stället har även en miniatyr borttagits). Däremot har
bl. xx av skrivaren räknats två gånger, varjämte han även genom ett
förbiseende låtit bl. ccxiiii omedelbart åtföljas av bl. ccxxv. Bl. xl-xliv
äro opaginerade. Skriften är en kraftig, gotisk minuskel med anslutning till
kursivens former, sådan man vanligen finner i de burgundiska handskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
