Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 H. WIJKMARK
vilken man i Uppsala hade rätt dunkla föreställningar, och den kärve,
fåordige Ahlman lovar stimulera sina »unga vänner, doktor Reuterdahl och
adj. Thomander», till medverkan i den nystartade Svenska
Litteraturföreningens Tidning.
Den äldste korrespondenten från Sydsverige var Wieselgren, med vilken
Rogberg sammanträffat i »ödmannska ångbadet» vid Svartbäcksgatan. De
wieselgrenska epistlarna lämna en alltid livlig, ställvis en smula romantiserad
teckning av personer och förhållanden vid det skånska universitetet. Man
får pigga karakteristiker av Martin Ahlman, »en gammal kantian och ypperlig
consistorialis», av Reuterdahl, »en reflex av detta seklets tyska neotatologer»,
av Thomander, »frisinnig och en bild utav vad en bättre tid borde
allmänne-ligen frambringa» men som »läst för mycket i Shakspeare», och av
Bergqvist, som »har hjärta och snille men mindre karaktärsstyrka i tillämpningen*.
Det epistolära umgänget med Reuterdahl hade en nyans svalare färgton.
Breven avhandla som oftast universitetsfrågor, särskilt den pågående
omläggningen av prästbildningen, samt en del litterära spörsmål, som rörde sig
i tiden.
Personlig och full av humor är stilen hos Thomander, vare sig han
uppträder som mentor för sina uppsaliensiska kolleger — »det gör oss här
nere ont i själen, att i icke kunnen vara strängare» — eller inbjuder
Rogberg till samarbete vid en av Wallin föreslagen översättningen av nya
testamentet — »fråga vem som hälst av dem som haft med mig att göra, och
jag vet, att de skola säga dig, att jag är varken häftig eller kinkig utan glad,
munter och hågad att göra människor nöjda med mig».
Bergqvist är som brevskrivare något exalterad, ofta litet gråtmild i
tonen. Han känner sig gärna som den hårt beträngde, motarbetad av Jakob
von Engeström, kanslern, och länge sedd över axeln av Ahlman et consortes.
Det var för honom naturligt att närma sig uppsaliensarna, särskilt Rogberg,
som bestått hans av Ahlman smädade Förnuft och uppenbarelse en välvillig
recension. Med rund hand utlovar Bergqvist artiklar för Ecklesiastik
Tidskrift, utfästelser, som redaktionen upptog med sund skepsis.
En av Rogbergs flitigare korrespondenter var C. F. av Wingård.
Troligen är en del brev från denne förkomna; f. n. har samlingen föga mer
än ett tiotal. Innehållet är något brokigt och visar på en som har bekymmer
om mångahanda. Ofta kommer Wingård tillbaka till sin älsklingstanke: ett
populärvetenskapligt organ för Sveriges präster. När Rogberg beslutat
nedlägga sin ej alltför spännande tidskrift, var göteborgsbiskopen genast framme
med grundritningen till en Läsning för präster. Motiveringen var lättfattlig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
