Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER * 233
emellertid ej utom den hvita magiens råmärken och står alltjämt på kristen
grund: Gud och helgon åkallas, och man finner t. o. m. två hela k. Davids
psalmer införda. Men också på mindre oskyldiga besvärjelser ges här prof,
och de kabbalistiska tecknen uppträda ställvis i imponerande mängd. Här
kan man utan öfverdrift tala om svart magi och såsom sådan beteckna t. ex.
de här bjudna medlen och anvisningarna hur man med svartkonstens hjälp
kan döda andras kreatur, upptäcka tjufgods (4 olika metoder), förhäxa en
kvinna, insöfva en fiende, tvinga någon till tystnad o. s. v.
Rörande handskriftens historia är följande kändt. I slutet af
1500-eller början af 1600 talet skall den ha öfverförts från Island till Danmark,
hvarest den varit i någon trollkunnig persons ägo, att döma af de talrika
tilläggen i bokens anda på danska. I Danmark förvärfvades boken år 1682
af den bekante J. G. Sparwenfeldt, som aflämnade den till
Antikvitetsarkivet, och vid dettas upplösning kom den till Vitterhetsakademien 1786,
där den alltjämt förvaras. — I den svenska litteraturen omnämnes den
märkliga urkunden några få gånger, medan den förblifvit alldeles okänd för
utlandet. Första gången boken omnämnes är i J. G. Liljegrens
»Run-lära» (1832), men den sattes af honom där till 1400-talet; därnäst af Finn
Magnussen i »Runamo» (1841). Rikligare har innehållet utnyttjats af
den kände fornforskaren L. F. Rääf i hans »Svenska skråck och signerier»
(mskr. i Vitterhetsakademiens bibliotek). I våra dagar har den gamla, halft
förgätna boken åter framdragits och studerats af prof. Em. Linderholm,
bl. a. för hans afhandling »Nordisk magi», hvaraf del 1 utkommit i Svenska
landsmål 1919: h. 1. Det är också han som inspirerat utgifvandet af den
här i korthet anmälda editionen af det egendomliga och intressanta
kulturminnet.
Hvad slutligen utgifvarens insats vid utgifvandet angår, så förtjänar
han alla intresserades tacksamhet ej blott för den noggranna texteditionen,
vid hvilken han till läsarens tjänst tillagt upplysande rubriker, utan äfven
för den sakkunniga inledningen, den trogna öfversättningen och den
välbe-höfliga kommentaren i form af fotnoter. Den unge forskarens namn har
redan på grund af flera utgifna värdefulla arbeten en god klang, som
ytterligare skarpes genom detta bidrag till ett dunkelt kapitel i Nordens
kulturhistoria. — Utgifningen af Svartkonstboken har möjliggjorts genom anslag
från Längmanska kulturfonden.
Till afslutning må här anföras ett prof på innehållet (med begagnande
af utgifvarens försvenskning):
Att förhäxa en kvinna och vinna hennes kärlek.
Om du vill förhäxa en kvinna, så att hon icke går till någon annan än dig, så gör
en grop i det [lerjgolf, hvaröfver hon plägar gå, och gjut däri blod från jättespjut (ormar?)
och rita en ring där omkring samt hennes namn och dessa stafvar: molldpurs- och
maör-runor, trestupade, blaö, naud, komla och gapalldr [dessa följa därpå afbildade], och läs
denna besvärjelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
