Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 RECENSIONER
gör det till en ännu i dag fängslande läsning. Det är författadt af
humanisten Georg Norman och torde utan öfverdrift kunna betecknas som en
prydnad för vår renässanslitteratur, i detta afseende märklig redan genom
sin ålder.
Hvad beträffar syftet med de båda manifesten, tror jag, att man för
mycket fäst sig vid rubriken i det latinska trycket — det tyska har här en
annan formulering — enligt hvilken närmaste anledningen till utgifvandet
skulle vara de af Kristian II och hans arfvingar framställda anspråken på
ekonomisk godtgörelse. Naturligtvis har detta moment spelat in, men
närmast äro 1547 års manifest helt enkelt ett slags nya upplagor af de båda
äldre trycken från 1545 och 1546 och liksom dessa framför allt afsedda att
gendrifva de mot Gustaf Vasa kringlöpande beskyllningarna. Gustaf Vasa
hade märkt, att manifesten 1545 — 1546 icke haft tillräcklig effekt, och han
satte detta utan tvifvel i samband med det förhållandet, att man i utlandet
mångenstädes trodde på tillvaron af ett starkt missnöje med »usurpatorn»
bland hans egna undersåtar, en föreställning, som nyss genom Dackefejden
fått stark näring. För att undanröja denna villomening är det, som 1547
års tryck få karaktären af en de svenska ständernas resp. den svenska
nationens manifestation mot det förtal, för hvilket konungen var utsatt. Folket
uttalar här sin tacksamhet mot Gustaf Vasa och sin utomordentliga
tillfredsställelse med hans regemente. Det fasta beslutet att i alla skiften troget
fasthålla vid den älskade monarken, »denne svenske Epaminondas», tar sig
i den latinska texten ett pregnant uttryck, då dess författare åskådliggör
hvad som måste inträffa, innan svenskarna öfvergåfve konung Gustaf, med
följande skaldecitat:
»Terra feret Stellas, coelum findetur aratro,
unda dabit flammas, et dabit ignis aquas.»
Det poängteras också med stor skärpa, att de illvilliga smädelserna mot
konungen af svenskarna uppfattades, som om de riktats mot nationen, och
den förtrytelse, som det svenska folket sålunda å egna vägnar hade
anledning att känna, utlöser sig i ord af den högsta indignation: »Quid unquam
commeriti sumus nos Sueci tanto odio dignum, ut vix turcicum nomen
invi-diosius sit quam nostrum?»
I företalet till det förtjänstfulla arbete, som föranledt dessa rader,
tillkännager förf. sin afsikt att »gå vidare på den inslagna vägen och således
uppgöra bibliografier öfver 1600-talets produktion rörande dettas och de
närmast föregående århundradenas historia.» Hvar och en, som gjort den
nu föreliggande bibliografiens bekantskap, instämmer utan tvifvel med
anmälaren i en varm förhoppning, att denna plan måtte gå i fullbordan.
Författaren skall därigenom endast öka den tacksamhetsskuld, hvari forskningen
står till honom för hvad han här bringat.
Gottfrid Carlsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
