Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL HILDEBRAND f
Huru varmt arkivverksamheten låg Emil Hildebrand om hjärtat,
framgår redan däraf, att han trots sitt lektorat och sina många öfriga göromål
alltjämt fullgjorde amanuenstjänstgöringen i riksarkivet. Med hans
utnämn-ning till riksarkivarie 1901 blef verksamheten där själf fallet centrum i hans
lifsgärning. Redan utnämningen — utnämning af en e. o. amanuens till chef
för ämbetsverket — vittnar om det anseende han vunnit såsom både
arkivman och föregångsman inom historieforskningen i Sverige. Han hade då
också icke blott praktiskt deltagit i arkivarbeten, utan äfven principiellt
uttalat sig i viktiga arkivaliska frågor. Sålunda hade han 1897 föranletts
ingripa i det årets bekanta strid angående kammararkivet och gjort det med
en uppsats i Historisk Tidskrift »Ett par ord om kammararkivet», i hvilken
han icke blott i korta drag berörde detta arkivs olyckliga tillstånd, utan
äfven med sedvanlig klarhet fastslog de enda sunda principerna för
arkiv-ordnande, nämligen arkivordnarens skyldighet att först göra sig reda för de
former — växlande under olika tider — under hvilka statsförvaltningens
olika organ utöfvat sin verksamhet, och sedan ordna hvarje förvaltningsgrens
handlingar efter deras organiska tillkomst. Aret därpå, i en ny uppsats
»Om våra centrala ämbetsverks arkiv», utvecklade han värdet af dessa och
betonade önskvärdheten af tillvaratagande af deras äldre delar och dessas
sammanförande med riksarkivet.
Väl förberedd gick han sålunda till sitt värf såsom riksarkivarie och
utöfvade i detta en i hög grad ledande, organiserande och nydanande
verksamhet, hvartill endast Hans Järtas chefskap för riksarkivet torde kunna
uppvisa någon motsvarighet. Men medan Hans Järta ryckte upp själfva
riksarkivet ur lägervall och därmed igångsatte en utveckling inom detsamma,
på hvilken det sedan alltjämt fortskridit, kom Emil Hildebrands ledareskap
att arbeta efter större linjer och vid sidan af riksarkivet i största
utsträckning rikta sig på arkivväsendet utom detsamma. Icke så, som skulle det
inre satts å sido; tvärtom f ortgingo stadigt de ordnande- och
förtecknande-arbeten, af hvilka ett stort arkiv aldrig kan få nog; och i vissa fall blefvo
mindre väl ordnade äldre samlingar nyordnade efter rationella principer,
som dittills icke genomförts äfven vid dem. Riksarkivets »Meddelanden»
utvidgades och gjordes fullständigare, bland annat genom publicerande af
utredningar angående särskilda seriers eller samlingars tillkomst ; nya
publikationer sågo dagen eller planlades, exempelvis Severin Berghs standardverk
»Svenska Riksarkivet 1618 — 1837». Utvecklingen af arkivväsendet utom
riksarkivet tillförde ock ständigt både riks arkivarien och hans ämbetsverk
nya uppgifter.
Tyngdpunkten af hans nyorganiserande verksamhet kan emellertid
sägas ha fallit på denna arkivväsendets allmänna utveckling. Först
lands-arkivorganisationens fortgång. Själfva uppränningen var visserligen af
tidigare datum, och ett af landsarkiven (Vadstena) i gång samt två andra
(Upsala och Lund) beslutade och under byggnad. Men deras start såsom
verkande institutioner skedde under Hildebrands tid, och han kunde till dem
16 — 19480. Nord. iidskr. för bok- och biblioteksväsen 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
