Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________RECENSIONER 115
De resultat, hvartill förf. i denna afhandling kommit, äro synnerligen
intressanta och stå delvis i strid med den hittills gängse uppfattningen.
Hvad Olaus Petris språk beträffar, uppvisar förf., att detta åren 1524—26
(i tankeboken) undergår vissa väsentliga förändringar, som måste bero på
inflytande af någon auktoritativ skriftspråklig källa, hvilken icke kan vara
någon annan än Nya testamentet 1526, hvars öfversättning utarbetades just
dessa år. Laurentius Andreæs språk återigen öfverensstämmer öfverallt med
det s. k. normalspråket i NT, mot hvilket däremot Olaus Petris språk
genomgående har stridande former. Hufvudresultat af undersökningen blir alltså,
att det är Laurentius Andreæ och icke Olaus Petri, som varit den ledande
kraften vid öfversättningsarbetet. De partier af testamentet, som Laurentius
Andreæ själf redigerat, äro de, i hvilka normalspråket är förhärskande, näml.
Galaterbrefvet—Uppenbarelseboken; dessutom har han författat det Allmänna
förspråket samt äfven biträdt vid och öfvervakat redigeringen af öfriga
partier, i hvilka äfven Olaus Petris språk kan urskiljas. Förf. har vidare
uppvisat, att det s. k. normalspråket i hufvudsak motsvarar den uppsvenska
dialekt, som talades i östra Västmanland. Han har förut i en uppsats1
visat, att Laurentius Andreæ var västmanländing och med största sannolikhet
studerat i Västerås.
I kap. 5 sysselsätter sig förf. mera ingående med frågan om tryckares
och sättares inverkan på språket i Nya testamentet 1526. Det kungl,
boktryckeriet, där testamentet trycktes, förestods i början af lübeckaren Jürgen
Richolff, som år 1525 i Upsala hade tryckt Den Svenska Tideboken. Denna
bok vimlar af tyska skrifningar och tyska låneord. Genom jämförelse med
dessa har förf. konstaterat, att vissa ortografiska företeelser i NT äfven äro
beroende af den lågtyske tryckaren, som särskildt i testamentets början
synes hafva haft rätt stor frihet. Särskildt gäller detta ljudförbindelsen kt,
för hvilken stafningen cht här är den vanligaste, vidare vissa lågtyska
låneord, eller svenska ord, som motsvaras af lågtyska (sylffuer, jomfrw,
oppen-bar), samt vissa småord, såsom ecke, ef f ter, thå. Så småningom synes
emellertid sättaren eller sättarna hafva tillägnat sig hufvudredaktörens ortografi,
såsom ju fallet senare blef vid tryckningen af Olaus Petris skrifter.
Förf. ställer i utsikt (s. 2) ytterligare undersökningar rörande tryckares
och sättares möjlighet till inflytande på 1500-talets litteraturspråk. Det är
med största intresse vi emotse dessa, alldenstund föreliggande akademiska
afhandling är ett godt vittnesbörd om författarens kritiska metod och
ingående kännedom om vår svenska 1500-talslitteratur. Önskvärdt vore, om
förf. vid tillfälle ville utsträcka sina undersökningar äfven till våra äldsta
svenska tryckalster Articuli abbreviati och Af f djäffwlsens frästelse.
Stephens afhandling2 om detta senare trycks språk, tillkommen under synbar
brådska, torde väl icke numera motsvara de kraf, som ställes på en
uttömmande filologisk undersökning. Isak Collijn.
1 Hist. tidskr,, 1917, s. 299 ff.
2 G. Stephens, On the dialect of the first book printed in swedish. Ups. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
