Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 33
skildt de svenska förhållandena vidkom, så hade man ända sedan
sommaren 1527 i Kristian ILs kretsar klart för sig, att den gamle Ture Jönsson
(tre rosor) och ståthållaren på Älfsborg Måns Bryntesson (Liljehök) hyste
förrädiska planer mot Gustaf Vasa,1 och de tid efter annan inlöpande
underrättelserna om daljunkarens uppror — ännu så sent som i april 1528
anlände från olika håll meddelanden om att konung Gustaf lidit ett svårt
nederlag i Dalarna2 — kunde inte annat än väcka den lifligaste glädje.
Hvad som kanske verkade allra mest uppmuntrande voro de budskap om
en förändrad folkstämning i hansestäderna, som just under våren 1528
nådde konung Kristian.
HansestädernasN fientliga hållning hade varit en af de förnämsta
anledningarna till att Kristian öfverhufvud gått förlustig sina riken, och de
senare gjorda restitutionsförsöken, framför allt Sören Norbys olika företag i
denna riktning, hade strandat till stor del tack vare Lübecks energiska
ingripande. Äfven i fortsättningen var en expedition mot Norden från
Kristians sida skäligen utsiktslös, så länge de vendiska städerna kunde väntas
sätta in hela sin kraft för att lägga hinder i dess väg. Med så mycket
större glädje måste konungen mottaga de meddelanden om en omsvängning
i hanseaternas tänkesätt, hvilka, såsom nyss nämndes, från olika håll
inlöpte till honom under dessa vårmånader 1528. De sista åren af 1520-talet
voro ju en kritisk tid i de vendiska städernas historia: det var då, som det
demokratiska genombrott, hvilket sedan i Wullenwewer fick sin märkesman,
förbereddes under skarp strid mot det gamla rådsväldet. Kung Kristians
sagesman, bland hvilka märktes hertigarna Albrekt och Henrik af
Mecklenburg, visste nu berätta, att särskildt i Lübeck demokratpartiet var Kristian
bevåget och lifligt intresserade sig för hans återinsättande i de nordiska
rikena. Detta var så mycket mera betydelsefullt, som den lybska menigheten
i sin kamp mot rådet när som helst kunde afgå med segern och, enligt hvad
Albrekt genast rapporterade, den 25 febr. hade anställt ett upplopp, därvid
rådet endast genom ögonblicklig eftergift i en skattefråga undgått att bli
utkastadt ur rådhuset.
Den hanseatiska demokratiens sympatier för Kristian II, hvilka under
gref vef ej den blefvo bevisade i handling, kunde denna tid inte annat än
förstärkas af den hållning, som Sverige och Danmark hvar för sig intogo mot
1 Dipl. Norv., 14, s. 541 f. Jfr Allen, a. a., s. 491 f.
- Dipl. Norv., 14, s. 603 (för dateringen Hauserecesse, 9, s. 557); ibid., s. 609. —
Efter Daljunkarens afrättning i sept. 1528 inrapporterades det till Kristian II, att den falske
Sturen haft för afsikt att från Rostock draga åstad till kung Kristian (Dipl. Nerv., 14, s. 631).
Nord. iidskr. för bok- och biblioteksväsen 1918. 1866 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
