Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 GOTTFRID CARLSSON
söker försvara såsom företaget i den lofliga afsikten att återeröfra staden
— herr Berend hade ju varit herre öfver denna såväl som öfver slottet,
ända till dess att Gustaf Vasa under von Meiens vistelse i Stockholm låtit
besätta den. Herr Berend besvarar så en rad af beskyllningar mot hans
åtgärder i samband med den slutliga affärden från Kalmar till Tyskland
midsommartiden 1525 och mot hans förvaltning i Kalmar öfverhufvud,
beskyllningar som utslungats mot honom i Gustaf Vasas skrift. Konung
Gustaf hade exempelvis påstått, att han före afresan till Tyskland insatt
allehanda löst folk under Henrik Jutes befäl på Kalmar slott för att försvara
det mot Gustaf Vasa. Herr Berend är nu ytterst indignerad öfver att
Henrik Jute och hans öfriga trogna tjänare kallas »lose gesinde», och undrar
sarkastiskt, om inte konungen, när han sedan skulle eröfra slottet från detta
»lösa patrask», nogsamt fick erfara, af hvad halt dessa män voro. Med
anledning af konungens påstående, att von Melen från Kalmar tagit vägen
utefter Blekings kuster och därvid från Ronneby utsändt bref till den
svenska allmogen i afsikt att uppvigla denna,1 erkänner herr Berend
oförbehållsamt uppgiftens riktighet och beklagar blott, att brefven aldrig nådde
adressaterna och sålunda inte gjorde åsyftad verkan. I det sammanhanget
får han tillfälle att uttala sin stora sympati för de lägre folkklasserna i
Sverige. Han hade ofta under sin Sverigevistelse varnat dem för den
tyranniske konungen, och det skulle smärta honom djupt, om de, såsom han
kunde förmoda, lede öfvervåld af usurpatorn.2
1 Denna beskyllning upprepar Gustaf Vasa i en vid 1537 års Köpenhamnsmöte
framlämnad inlaga mot von Melen (Sverige A, Voldgiftssager 1536—1544, danska riksark.) Det
heter här, att von Melen i Ronnebybrefven för att upphetsa allmogen framhållit, att såväl
den unge Nils Sture som Kristina Gyllenstierna själf uppehöllo sig på det af Gustaf Vasas
trupper belägrade Kalmar och sålunda riskerade att bli alldeles fördärfvade af den grymme
konungen. Gustaf Vasa bestrider icke direkt det anförda faktum, och det är sålunda icke
otänkbart, att fru Kristina i likhet med Nils Sture under dessa dalupprorets dagar tagit sin
tillflykt till Gustaf Vasas fiende herr Berend, därvid nog också en önskan att vara Sören
Norby närmare har spelat in (jfr Brasks yttrande, att von Melen denna tid ådrog sig
»misslof ve å fru Kristines vägna», Handlingar rör. Skandinaviens historia, 14, s. 64). Ännu
åtskilligt senare (1 jan. 1526) varnades Gustaf Vasa för eventuella försök af fru Kristina
att draga åstad till herr Sören och uppmanades att för detta ändamål strängt vaka öfver
henne (Hanserecesse, 9, s. 346, not. 1).
2 De öfriga anklagelsepunkter, som i detta sammanhang, att döma af von Meiens
skrift, förekommit i Gustaf Vasas manifest, äro mindre betydande och torde ej behöfva
refereras. Viktigare synes däremot den beskyllning ha varit, på hvilken von Melen syftar i
följande ord: »Die einnehmung des lands Blechingen etc. berürend und das ich zu herr
Seuerin Norbou meine botschafft gehabt, wil ich zu seinen Zeiten aller meiner handlung
mit Seuerin yhemals volnzogen wol und bestendiglich gestehen und vorantworten».
Måhända gäller detta några eljest okända förbindelser mellan von Melen och Norby under
den förres expedition till Bleking i början af år 1523.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
