Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 15
omständigheterna vid hans inträde i svensk tjänst skulle ta sig bra ut i
Kristian II:s läger är det förhållandet, att han nu helt omotiveradt påpekar,
hurusom Gustaf Vasa i sitt manifest icke blott smädat von Melen utan också
kung Kristian, hvarvid han framhåller, att han gärna skulle vilja bemöta
äfven dessa lögner, om han blott vore något mera invigd i Kristians tankar
och rådslag. För öfrigt anstode det Gustaf Vasa illa att öfverhölj a andra
med äreröriga beskyllningar: hvar man visste ju, att han själf brutit sitt
hedersord till Erik Eriksen på Kalö. Äfven andra komprometterande saker
säger sig von Melen kunna anföra mot Gustaf men afstår därifrån för att
slippa »besmitta sig med en sådan».
Herr Berend fortsätter så att i tur och ordning tillbakavisa de
återstående beskyllningarna mot honom i Gustaf Vasas manifest. Som osant
och på samma gång löjligt stämplar han Gustafs påstående, att han, von
Melen, gift sig med sin nuvarande hustru, konungens syssling Margareta
Eriksdotter Vasa, mot alla hennes närmastes vilja — Gustaf Vasa har
tydligen i sitt manifest gjort gällande, att herr Berend för sitt förnämliga
giftermål uteslutande hade konungen att tacka. Berend försäkrar, att allt
tillgått på öfligt sätt och att han inhämtat den tilltänkta svärmoderns bifall
till giftermålet, innan han hänvände sig till konungen i ärendet. Till Gustafs
lögnaktighet på denna punkt kunde han ej tänka sig någon annan
bevekelsegrund än den, att han ville hämnas på von Melen för att denne afvisat
Gustaf Vasas träget och ifrigt framställda anbud om äktenskap mellan
honom och konungens syster Margareta (sedermera grefvinna af Höja). Gustafs
beräkning hade varit att genom svågerskapet binda von Melen närmare vid
sig, men denne hade känt motvilja mot det föreslagna partiet af
anledningar, som han af hänsyn till »andra personer» inte nu ville bekantgöra.
Enligt Gustaf Vasas skrift var det emellertid icke blott hustrun utan
också rådsämbetet, som von Melen erhållit af kunglig nåd mot öfriga
vederbörandes önskningar. Härpå svarar von Melen om möjligt ännu mer
indig-neradt än på den föregående insinuationen och förklarar, att det varit i
fullt samförstånd med det öfriga riksrådet som Gustaf Vasa förlänat honom
den höga värdigheten. Men i samma andedrag erkänner han
oförbehållsamt, att han icke förvaltat sitt rådsämbete på det sätt, som Gustaf Vasa
tänkt sig, utan såsom riksråd alltid sökt påverka svenskarna att återtaga
sin rätte härskare Kristian II och icke i längden låta sig nöja med »den
obillige inkräktaren» Gustaf Vasa.
Gustaf Vasas påstående, att det varit för att göra den tyska nationen
i von Meiens person en heder, som han förskaffat denne det goda partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
