Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då däremot motståndarne, utan att vilja bestrida detta, förmenade, att
akademiens skrifter skulle lida i afsättningen, om de trycktes med latinska
stilar. Häremot invändes, att bland de beklagligen alltför få, som kunde
antagas draga gagn af akademiens arbeten, näppeligen några funnes — »ända
in till en stor del af vårt fruntimmer och menige allmoge» — som icke lärt
att läsa latinskt tryck; för afsättningen vore därför intet att befara: »Sjelfva
målens eller materiernes behagelighet och vackra skrifveart lära här upväcka
mera begärelse och nyfikenhet hos folcket än bokstäfverne; en lärgirig lärer
intet fruckta at bryta skalet, om han har lust till kiärnan; har han ock
ingen hog derföre, så lärer han ej giöra något gagn dermed.» Men vanan,
sades det, hade dock mycket att betyda; »om akademien vore i stort ryckte
kommen, så skulle det taga lag», hvartill svarades, att just här vore »et
medel at med tiden komma så väl henne som vårt tungomål och hela vår
nation i utrop och heder», ty nu funne man, att caractererna alltför ofta
kunde afskräcka utlänningarna från att läsa våra skrifter, »hvaraf kommer,
at de hålla oss för et okunnigt folck, läsa sällan våra böcker, förachta
vårt tungomål och dymedelst giöra så mycket, at vi stå årligen i en otrolig
underbalance uti bokhandelen med fremmande». Detta hade engelsmän och
holländare för länge sedan insett och därför »visligen aflagt de grofva tyska
bokstaf verne och i deras ställe tagit emot de latinske». »Men», tillfogar
protokollet, »som detta syntes vara en mycket granlaga sak, så blef denne
gången intet vist slutit, utan de fläste af ledamöterne begierte at dermed
måtte upskiutas till vidare eftersinnande och mogna öfverläggande.»
Frågan förekom ånyo den 5 augusti och denna gång på initiativ af
akademiens förste preses, Carl Linnæus. Att den under mellantiden varit
föremål för enskildt meningsutbyte ledamöterna emellan kan man förstå däraf,
att till den nämnda sammankomsten inkommit två skriftliga inlägg i saken,
det ena emot, det andra för de latinska stilarna. Båda författarne dolde sig
under anonymitetens slöja, hvilket synes svårt att förklara, då inom en så
liten krets, som akademien då utgjorde, författarnes namn väl ej kunde
förblifva obekanta — att de båda skrifterna icke härledde sig från personer
utom akademien är af deras affattning uppenbart. Det torde emellertid ej
vara svårt att genomskåda anonymiteten: frakturens försvarare var utan
tvifvel akademiens förste sekreterare Anders von Höpken, antikvans
förfäktare åter den dåvarande ingeniören vid landtmäterikontoret Jakob
Faggot, hvilken sedermera efterträdde Höpken i sekreteraresysslan.
Af öfverläggningarna såväl som af de skriftliga inläggen framgår, att ej
heller nu någon principiell opposition restes mot de latinska stilarna: alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
