Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA BOKFABRIKER OCH SKRIFVARSTUGOR 73
SVENSKA BOKFABRIKER OCH
SKRIFVARSTUGOR
Af
NAT. BECKMAN, Stockholm
HUR KOMMO DE HANDSKRIFTER TILL, i hvilka vi nu läsa vår
medeltidslitteraturs alster, särskildt lagarna? Att den andliga
litteraturen till största delen skrefs af i klostren, särskildt Vadstena,
är ju klart. Men allt det andra? Jag har icke mycket att i saken meddela,
men det lilla synes böra sägas, då frågan är af så stor vikt ur många
synpunkter.
Den fråga, jag här velat söka föra ett tuppfjät närmare sin lösning är
den, om vi ägt personer eller institutioner, som handtverksmässigt (eller
fabriksmässigt) framställt afskrifter af sådana verk, som behöfdes i ett större antal
exemplar.
Det äldsta exempel jag känner, som tyder på att ett antal handskrifter
gått ut från en verklig atelier eller hur man nu skall kalla det, gäller slutet
af 1300-talet. Vi ha två handskrifter, dels en af Stadslagen, D == Link. J 78,
dels en af Magnus Erikssons landslag, E = Ups. B 6, hvilka i alla afseenden,
stil, språk, utstyrsel o. d. likna hvarandra. Detta gör ändock icke antagandet af
någon riktig skrifvarstuga nödvändigt. Men så ha vi därtill en tredje
handskrift, Cod. Holm. B 5 b, hvilken enligt Schlyter är skrifven af samma hand
som de föregående. Den innehåller både landslag (F) och stadslag (E) samt
därtill Södermannalagens kyrkobalk. Emellertid förefaller mig redan skriftens
habitus olika, mindre prydlig än i de båda andra. Och då därtill en
undersökning af språket visar en genomförd dialektal olikhet, så är saken klar. Det
kan icke vara samma hand. Men å andra sidan äro likheterna stora. Detta,
såsom framgår af Schlyters uppfattning, redan i skriftdrag och utstyrsel,
hvartill kommer, att landslagens text i båda handskrifterna är så lika, att
man måste förutsätta samma förlägg. Här har det väl i någon mån varit
fråga om verkstadsarbete, låt vara, att vi icke kommit i beröring med mer
än en mästare och en gesäll, om vi så få uttrycka oss.
Längre fram förekomma fall, då ett par större handskrifter äro af samma
hand. Det ena är Mosebokskommentaren (M. Bib. I) och den stora
sammel-handskriften Cod. D 4, hvilka båda anses vara af samma hand. Det har här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
