Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 325
betydande del, enligt Luxdorphs af Bergh vitsordade uppskattning, två
tredjedelar, blef lågornas rof, och hvad som räddades bragtes i en
fullständig villervalla. Arkivet karakteriserades vid ett tillfälle som ett »haf,
när man vill söka efter något». Af synnerligt intresse är den ingående
utredningen af brandens inverkan på arkivets bestånd. Af riksregistraturet
förlorades det utländska registraturet från hela Gustaf Vasas tid, för Karl IX:s
utom för tvänne år, för Gustaf Adolfs för åren 1612—1620 och för Kristinas
förmyndarregering 1636, 1637, 1639, vidare delar af justitieregistraturet.
Af rådsprotokollen förlorades t. ex. utrikesprotokollen för Karl XI:s tid; af
kungl. koncept större delen före 1645. Af de »förnämliga» handlingarna
försvann allt före Johan III, och för den följande tiden intill 1650-talet företer
den nuvarande serien ofantligt många och stora luckor; endast af traktater
med Danmark förlorades 160 stycken. Äfven af de stora samlingarna af
ingående bref förlorades synnerligen mycket, äfven om det härvid ej är
möjligt att komma till samma klarhet som i öfrigt, på grund af att
förteckningarna häröfver äro rätt summariska. För vissa tidsperioder såsom
1600-talets förra hälft kunna de sedermera till arkivet öfverlämnade Oxenstiernska
samlingen, Stegeborgs, Johan Kasimirs och Karl Gustafs arkiv samt
Skoklostersamlingen bilda en ersättning. Af ej få, särskildt viktiga, handlingar
före-funnos afskrifter, som räddats, och andra hade redan i tryck af Hadorph
m. fl. offentliggjorts. I stort sedt är dock skadan oersättlig och för forskaren
bildar ju den ofta förefintliga möjligheten att konstatera, hvad som funnits,
en klen tröst. Efter slottsbranden flyttades arkivalierna dels till grefve
Pers hus på Helgeandsholmen, dels till det Rosenhaneska huset på
Riddar-holmen, h vårest ett ingående inventeringsarbete företogs. En egendomlig
episod bildade förflyttningen till Örebro 1713, då arkivet höll på att hamna
på Hjälmarens botten och vissa handlingar starkt utsattes för fuktskada.
Lokalerna, i hvilka arkivet var inrymdt, voro synnerligen otjänliga, och ej
heller de nya lokaler, som man från 1756 erhöll i kansliflygeln i slottets
norra länga, voro goda. Rymliga men rätt otjänliga hvalf upplätos 1768, de
man förut erhållit voro trånga. Under hela 1700-talet klagade
arkivtjänstemännen nästan ständigt öfver dåliga lokaler, flera fingo tydligen till följd
häraf sin hälsa förstörd. Att under sådana förhållanden, då arkivet var
splittradt dels i de få ämbetsrummen, dels i olika hvalf, där ej arbete kunde
ske annat än på sommaren, stora svårigheter skulle möta hvarje försök till
en rationell ordning af detsamma är lättförklarligt. Först 1846 erhöll arkivet
egen byggnad i hörnhuset vid Skeppsbron och Slottsbacken.
Redogörelsen för samlingarnas ökning och förminskning torde vara
kanske den af delning af Berghs arbete, som kan påräkna att oftast bli
råd-frågad. Läsaren kan härvid dock knappast undgå att beklaga, att ej
framställningen förts fram till nuvarande tid; det hade sprängt arbetets ram,
men i ännu högre grad gjort detsamma oumbärligt för h var och en, som
har intresse för svensk historia. Leveranserna från kansliet, äfven af så
viktiga serier som registratur och rådsprotokoll, skedde ofta sent; värst
Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1916. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
