Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 GEORG SCHAUMAN
ämnesgrupper, inom hvilka böckerna sedan uppställas efter sin höjd i den
ordning, hvari de inkomma till biblioteket.1 Leyh, som angrep den
systematiska uppställningen så häftigt och grundligt, att man måste tro honom
vara en ensidig anhängare af den rent mekaniska uppställningen, har numera
också uttalat sig för en liknande kompromiss, villkorligt till och med för
längre gående eftergifter åt den systematiska uppställningens anhängare.2
I Helsingfors universitetsbibliotek har uppställningen af böckerna efter
format, men inom ett antal ämnesgrupper, sedan lång tid tillbaka varit rådande
i den utländska afdelningen. De försök, som gjorts att öfvergå till en
systematisk uppställning eller till alfabetisk uppställning utan lokalsigna inom
ämnesgrupperna, ha visat sig misslyckade och därför uppgifvits. Vid
samlingarnas flyttning till det nya bokmagasinet för några år sedan minskades
antalet grupper och mekaniserades uppställningen ytterligare. De åsikter jag
uttalat i frågan grunda sig således på praktisk erfarenhet. Tanken på
framtiden med den då förr eller senare uppstående rumnöden i de stora
biblioteken har styrkt min öfvertygelse om den systemlösa uppställningens
företräden. Och måhända har jag fått ytterligare stöd härför i den
omständigheten, att i gångna tider de bästa vårdare Finlands universitetsbibliotek ägt,
Henrik Gabriel Porthan och Fredrik Wilhelm Pipping, haft samma
syn på saken.
Då det finska universitetsbiblioteket, till allra största delen uppbrunnet
vid den ödeläggande eldsvådan i Åbo 1827 och sedermera nydanadt af
Pipping i Helsingfors, skulle från sina provisoriska lokaler flyttas till den
för biblioteket uppförda byggnaden, gällde det att afgöra, huru samlingarna
borde uppställas- Pipping, bibliotekarie och professor i lärdomshistoria
sedan 1814, hade 1841 kallats till ecklesiastikchef i Finlands senat och redan
tidigare lämnat sin professur, men bibehållit öfverinseendet öfver sitt kära
bibliotek. Likasom sin lärare Porthan var Pipping, såsom man visste, en
afgjord anhängare af den systemlösa uppställningen. Pippings
efterträdare såsom professor i lärdomshistoria, Alexander Blomqvist, hvilken
tidigare varit vicebibliotekarie, hyste däremot andra åsikter i saken, och i de
akademiska kretsarna ansåg man det vara en olycka, om hvad man
betraktade som Pippings halsstarriga konservatism nu skulle, och kanske för alla
1 Där det för en ämnesgrupp reserverade utrymmet blifvit fullt upptaget af böckerna
i denna grupp, bör flyttning af gruppen till annat ställe i magasinet enligt min tanke icke
ske, utan de nya böckerna af samma grupp placeras för sig. — Med detta uttalande
kompletterar jag framställningen i min nyss citerade skrift, till hvilken jag i öfrigt hänvisar läsaren
äfven beträffande de positiva förslagen (s. 36 ff.).
2 Se Zbl. f. Bibl.-wesen, 1914, s. 404 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
