Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 O. WALDE
in på ett villospår, hvarifrån jag emellertid så småningom kom på rätt väg
igen. Under mina fortsatta undersökningar lyckades jag fastslå följande.
Ifrågavarande bokstafssigna uppträda på böcker ur alla de 1642—48
tagna österrikiska biblioteken, alltså icke blott på ett enda, t. ex. det
Rosenbergska, äfven om möjligen detta sistnämnda bibliotek förut kan ha haft
ett liknande signerings system och i det afseendet utgjort mönstret för det
här nedan beskrifna systemet i Kristinas bibliotek, hvilket jag för
närvarande icke med bestämdhet kan vare sig bejaka eller bestrida. Samma
signa förekomma äfven på flera arbeten både i Kungl, biblioteket och Lunds
universitetsbibliotek, hvilka tillhört Hugo Grotius samt Dionysius och Gerhard
Vossius, hvilken senares boksamling genom sonen Isaks förmedling inköptes för
Kristinas räkning år 1649 i Amsterdam.1 Äfven Grotii bibliotek inköptes af
Kristina enligt Arckenholtz’ uppgift, och en broder till den berömde
orientalisten Job Ludolphus2 lät inpacka och öfversända samlingen till Stockholm.3
Någon annan dokumentarisk bekräftelse härpå har jag ej funnit —
Wieselgren nämner ingenting härom i sin framställning af Kristinabibliotekets
historia — men då ett rätt stort antal böcker ännu äro bevarade i Kungl,
biblioteket och, därifrån ursprungligen härstammande,4 i Lunds
universitetsbibliotek med Hugo Grotii namnteckning, torde köpet få anses som faktiskt.
I alla händelser fördes under året 1648 underhandlingar mellan Grotii änka
och drottningens ombud, Schering Rosenhane och Harald Appelbom, om
köpet af hans manuskript.5 Äfven korresponderade drottningen själf med
Maria Reygersberg, Grotii änka, härom. Så skref hon den 12 augusti 1648
ett långt bref till henne, däri hon uttalar sin lifliga åstundan att få komma
i besittning af den märklige mannens litterära kvarlåtenskap.6
vanligen högre upp, på ryggen, åtföljda af ett nummer, som väl motsvarar deras plats på
hyllan och i katalogen. Dessa signa äro dock ofta så svagt framträdande, att de endast
genom en noggrann undersökning kunna upptäckas. Det är hufvudsakligen just på
afdelningen P eller historien, där sådana arbeten förefinnas. Jag hoppas i annat sammanhang
kunna få återkomma härtill, äfvensom till en del andra hittills opåaktade boksigna, som
afslöja för oss stora mängder böcker ur krigsbytet, hvilka hittills undandragit sig vårt
bedömande.
1 H. WIESELGREN, Drottning Kristinas bibliotek (1901), s. 28.
2 Om bröderna Ludolph och deras förhållande till Sverige och drottning Kristina,
se Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland, s. 112 f.
3 Mémoires concernant Christine, T. 4, s. 227. Arckenholtz’ sagesman är den lärde
Uffenbach, som i ett bref till Joh. Christian Langius beskrifver, hurusom han kommit i
besittning af en bok, fordom tillhörig den nämnde Ludolph, hvilken bok denne senare
enligt egenhändig anteckning i densamma erhållit som belöning af drottningen för den gjorda
tjänsten (Commercium epistolare Vfferibachianum, P. 2, Vlmæ 1753, s. 292).
4 Se strax nedan.
5 Celse, Bibi. Reg. Stockholmensis historia (1751), s. 84.
6 Aftryckt i Hugonis Grotii manes, P. 2, Delft 1727, s. 594 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
