Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 GUNNAR EKHOLM
sekel äfven karaktären af ett museum. Gustaf II Adolf, som kan betraktas
som bibliotekets grundläggare, gaf uppslaget äfven till denna sida af dess
verksamhet- Detta skedde genom Öfverlämnandet af det i Riga 1621 tagna
jesuitbiblioteket, med hvilket äfven följde åtskilliga »Husgerådh». I
förteckningen öfver dessa lägga vi särskildt märke till posterna »The helighes Contra
-factur, gamble, 14 st», »Ryske måladhe trätaflor, 5 st.» och »Messe särkiar,
stora och småå, 9 st.». Under de närmaste decennierna gjordes endast enstaka
dylika förvärf. Det är först med Magnus Gabriel De la Gardies
donation af år 1668, som dessa samlingar erhålla något kraftigare tillskott för
att slutligen genom Olof Rudbecks kraftfulla ingripande nå en glänsande
utveckling. Fornsaker, mynt, naturalieföremål, allehanda kuriosa, nipper och
pretiosa af guld, silfver, emalj, bernsten, elfenben och trä samt matematiska och
astronomiska instrument samlas nu i biblioteket, och talrika kanslers-,
donators- och professorsporträtt sättas att pryda boksalarna i Gustavianum. Till
ökandet af dessa skatter, som visserligen till stor del voro donationer, fick
äfven bibliotekskassan bidraga.
Efter 1755, då det af Carl Hårleman byggda universitetshuset vid
S:t Erikstorg stod färdigt, skedde dock i detta en betydelsefull förändring, i
det att större delen af porträtten öfverflyttades till denna lokal. Därmed
öfvergår det ekonomiska ansvaret för dessa samlingar från bibliotekskassan
till akademikontoret och samtidigt blir bibliotekets betydelse som en
konst-museiinstitution afsevärdt reducerad. Ännu i slutet af 1700-talet kvarstå
dock, såsom Bussers skildring visar1, sådana saker som Gustaf II Adolfs och
Karl XI:s byster, båda i marmor, samt det Augsburgska konstskåpet. Det är
dock först vid flyttningen till de nuvarande lokalerna under 1830- och
början af 1840-talet, som bibliotekets museala uppgifter kunna sägas upphöra.
Större delen af konstföremålen kvarlämnades då på Gustavianum, där de
nu ingingo i det nybildade Konstmuseet.
Liksom det gamla biblioteket på Gustavianum har dock äfven Carolina
Rediviva i detta hänseende fortfarande en uppgift att fylla, nämligen som
vårdarinna af de samlingar, som omfatta handteckningar och grafisk konst,
och hvilka alltjämt stannat i hennes hägn. Ännu i slutet af 1700-talet synas
dessa afdelningar ha varit mycket obetydliga. Vid ett studium af
inventeringsprotokollet från 1785 finner man endast ett 10-tal teckningar och gravyrer
nämnda. Äfven om man kan taga för gifvet, att större delen af det, som
upptagits under rubriken »Diverse Portraiter och Taflor», t. ex. posten »297
stycken lärda mäns Portraiter, infattade i svarta ramar (åtskilliga sönder)»,
1 Utkast till beskrifning om Upsala, Del 2 (Upsala 1796).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
