Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR OM VÅRA DAGARS FOLKLITTERATUR 199
läsning. Man fängslades af den lifliga handlingen och de spännande
äfventyren och glömde gärna frågan om böckernas egentliga litterära värde,
åtminstone under den tid då man lät sig ryckas med af deras
intresseväckande intrig. Hvad den stora publiken beträffar så var den naturligtvis då
som nu mest road af sådana böcker, som satte fantasien i rörelse.
Emellertid har man i våra dagar blifvit åtskilligt mycket mera blaserad,
och de effekter, som fordras för att väcka spänning hos en modern publik,
äro af vida mera raffinerad art än de, som förnöjde Tegnér och hans
samtida. Den moderna kolportageromanens litterära målsmän ha också till fullo
beaktat detta förhållande. Den klass eller kanske snarare de klasser inom
det moderna samhället, där kolportageromanen räknar sina trognaste
anhängare, är tvifvelsutan den, som lider mest under de sociala olägenheter,
hvilka samhällets industrialisering fört med sig. Den består af människor,
hvilkas lif erbjuder endast ett minimum af glädje och förströelse; enformigt och
intresselöst men på samma gång uppslitande och enerverande är deras arbete,
knappa och ofta ovissa deras inkomster. Människor, som lefva under sådana
förhållanden, kunna icke rimligtvis beräknas hysa något verkligt lefvande
intresse för diktens högsta skapelser. Att erbjuda dem Faust, Hamlet eller
Divina Commedia vore förspilld möda. De kunna endast ägna helt få
ögonblick åt läsning, och under dessa ögonblick är deras iakttagelseförmåga
slap-pad på grund af en naturlig reaktion efter det ansträngande dags arbetet.
De hän vända sig till litteraturen icke som den bildade mannen i afsikt att
söka tillfredsställelse för den konstnärliga känslan eller för att komma i
kontakt med de tankar och idéer, som bilda grundvalen för diktningens stora
verk; deras syfte är helt annat. För dem är litteraturen en stimulans, ett
slags andligt berusningsmedel, något som för ett ögonblick kommer dem att
glömma det grå och tröstlösa i sin tillvaro och för några korta stunder
förflyttar dem till en annan värld, där deras af dagens enformiga släp
klaf-bundna fantasi får tumla om för lösa tyglar. »Af sina böcker fordra de»,
säger Karl Hans Strobl i sin förträffliga uppsats Der Kampf gegen die
Schundliteratur,1 »allt det som fattas dem, det oväntade, det osannolika, det
oerhörda, det som går ut öfver alla lagbundenhetens gränser." Därför önska
de sig dessa allt igenom ädla grefvinnor, som icke finnas till i världen, och
dessa allt igenom usla bofvar, som heller icke existera, därför vilja de se
händelserna slingras om hvarandra i ett äfventyrligt virrvarr, förklaradt af
sentimentalitet.» Det är för att ryckas ut ur sina vanliga förhållanden
och lifvas upp af nya affekter, som samhällets mindre lyckligt lottade söka
1 Publicerad i Das literarische Echo, årgång 14 (1911—1912), spalt 883 ff,
Nord tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1914. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
