Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rossö (med Rörvik och Svanvik) samt Kärreberg i Stala socken, Orust. Släkten Green av Rossö m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då skifta tvenne systrar, Anna och Ottilia Ottesdöttrar, vilka tillhörde
den beryktade Kane-släkten, sins emellan det fäderneärvda godset, som de
tidigare brukat gemensamt. Enligt skifteshandlingen, undertecknad på
»Hwalleby» gård, Tune socken i Norge, skulle Anna erhålla Rörvik och
Svanvik i Stala samt Holma i Brastad socken, under det Åby säteri i
Tossene och Juletorp i Skee socken skulle tillfalla Ottilia.11a
Systern Ottilias arvegods övergick från henne till den befryndade
Galde-släkten och tillföll efter den siste manlige ättlingen, Christoffer Galdes, död
(1631) kronan. Två år senare tillbyter sig Hans Dyre (till Knivholt), som vi
omnämnt i skildringen av Månesköldska släkten, från kronan mot en del andra
gårdar såväl Svanvik och Rörvik som Bråttkärr samt en gård i Varekil.12
Såväl Svanvik som Rörvik tyckas emellertid senare ha återkommit i
kronans ägo, ty i den svåra finansnöd, vari denna befann sig efter
Hannibalsfejdens slut försäljas (1648) en stor del av kronans gods och gårdar
till köpmännen Gabriel och Selius Marselius, vilka under hela kriget varit
rikets finansiärer och upphandlat varor, skepp m. m. såväl i Amsterdam som
annorstädes. Egendomligt nog finna vi samma åbor, Torkel och Asmund
på Rörvik[1] och Bråttkärr, som 15 år tidigare.13
Under Olof Reerssöns tid tillbytte sig även ridefogden på Orust och
Tjörn Jacob Hanssön Nörring (28 febr. 1654) Södra Hjälmviks gård, som
då brukades av Olof Reerssön och en viss Olof Christopherssön.14
Även utan Hjälmvik var Rossögodset rätt betydande men det mesta
pantsattes under denna tid av Olof Reerssön till Margareta Huitfeldt.
Den Greenska släkten företer i stora drag ungefär samma livssaga som
den Månesköldska. En kort blomstringstid med några framstående män
och därefter förfall.
Vi hava sett, huru båda sönerna till Reer Olofssön uppträtt som
supplikanter hos konungen. Den ene tigger sitt levebröd, den andre söker hävda
sina adliga privilegier. Av landshövding von Schönlebens skrivelse
framgår med önskvärd tydlighet, att Kärreberg vid denna tid ej burit prägel av
sätesgård och adelsgods. Man får ej tänka sig Rossö eller Kärreberg som
adelsgods efter samtida svenska förhållanden. Helt säkert ha
manbyggnaderna endast till storleken skilt sig från den kringboende allmogens hus.
Redan i nästa släktled är emellertid ättens adelskap på det allvarligaste
hotat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
