Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förste, som i Korint hade predikat
Kristus, 1 Kor. 1: 10—17; 3: 1—15. Han satte
äfven sin ära uti att predika evangelium
där, hvarest Kristus icke förut varit nämnd,
på det han icke skulle bygga på en annans
grund, Rom. 15: 20.
Från Korint afseglade aposteln till Syrien,
och Priskilla och Aqvilas följde med honom.
Och de kommo till Efesus, och Paulus gick
äfven där in i synagogan och talade med
judarne. Och där bådo de honom, att han
måtte stanna längre hos dem. Men han sade,
att han måste nödvändigt vara i Jerusalem
till den instundande högtiden, men om Gud
så ville, skulle han sedan komma igen, och
så tog han afsked af dem. Och han lade ut
från Efesus och kom till Cesarea, och
därifrån till Jerusalem. Och sedan han hade
varit i Jerusalem och hälsat församlingen, for
han ned till Antiokia. Sedan han där
tillbragt någon tid, for han därifrån och
genomfor så det galatiska landet och
Fry-gien, styrkande alla lärjungarne, Apg. 18:
18—23. Och då han hade farit igenom
dessa trakter, kom han till Efesus, och där
fann han omkring tolf män, som voro
lärjungar. Och han frågade desse, om de
hade fått den helige ande, sedan de hade
blifvit troende. Men de visste icke ens om
någon helig ande fanns till, utan voro endast
döpta till Johannes’ dop. Då lät Paulus
döpa dem till Herren Jesu namn, lade
händerna på dem, och de fingo den helige ande
och talade med tungor och profeterade.
Och han gick in i synagogan och talade
frimodigt med dem om det som hör till
Guds rike, och detta fortgick i tre
månader. Men när några satte sig däremot och
talade illa om den vägen inför
menigheten, gick han från dem och afskilde
lärjungarne och samtalade med dem dagligen i
Tyranni skola. Detta fortgick i två år, så
att alla, som bodde i Asien, både judar och
greker, hörde Herrens ord. Och Gud gjorde
stora krafter genom Pauli händer, så att
man till och med tog dukar och skört, som
hade kommit vid hans kropp, och lade dem
på de sjuka, och sjukdomarna öfvergåfvo
dem, och de onda andarne foro ut ifrån
dem. Herrens verk gick framåt i Efesus
med stor kraft, och många voro där som
togo vid tron. Och Paulus föresatte sig
i anden att genom Macedonien och Akaja
fara till Jerusalem igen, och sedan därifrån
till Rom, hvarest han aldrig förut hade
varit. Och han sände två af sina
medhjälpare till Macedonien, men själf stannade
han för en tid i Asien. Men vid samma
tid var det en guldsmed vid namn
Demetrius, hvilken gjorde dianatempel af silfver
och skaffade en icke ringa vinst åt
handtverkare. Denne kallade tillsamman
handt-verkarne, och desse ställde till ett upplopp,
så att hela staden råkade i förvirring. Paulus
ville då begifva sig in i folkhopen, men
lärjungarne tilläto honom det icke. Slutligen
lyckades det dock kansleren att stilla
upploppet, kap. 19: 1—40. Därefter kallade
Paulus till sig lärjungarne, förmanade dem
och tog afsked af dem och for därifrån till
Macedonien. Och sedan han hade farit
igenom dessa trakter och talat månget
förmaningens ord, kom han till Grekland. Och
när han där tillbragt tre månader, ämnade
han segla därifrån till Syrien. Men då han
fick veta, att judarne hade lagt försåt för
honom på den vägen, beslöt han att
företaga återresan genom Macedonien. Och han
reste genom staden Filippi och kom till
Troas. Och då lärjungarne därstädes voro
församlade för att bryta bröd, höll Paulus
ett samtal med dem. Och då han utsträckte
detta ända till midnatt, föll en yngling,
hvilken hade insomnat, ned ifrån tredje
våningen och vardt upptagen död. Men Paulus
gick ned och lade sig öfver honom och
sade, att de icke skulle vara oroliga, ty
själen var ännu i honom; och de förde fram
pilten lefvande och blefvo icke litet tröstade.
Därifrån for Paulus landvägen till Assos.
Och i Assos steg han ombord och seglade
därifrån och kom till Miletus. Han hade
nämligen beslutat att segla förbi Efesus för
att icke fördröja sig i Asien, ty han ville
inträffa pingstdagen i Jerusalem. Men från
Miletus sände han bud till Efesus och
kallade till sig församlingens äldste. Och när
desse hade kommit till honom, höll han ett
långt tal till dem, förmanande dem och
sörjande öfver, att det komme "att stå sämre
till i församlingen efter hans bortgång.
Äfven sade han dem, att den helige ande
vittnade i alla städer och byar, att bojor och
vedermödor väntade honom. Och han
tillade äfven, att han visste, det de icke mer
skulle komma att se hans ansikte. Och när
han hade slutat talet, föll han på sina knän
och bad med dem alla. Och det blef en
stor sorg bland dem, och de föllo Paulus
om halsen och gräto, sörjande mest för det
ordets skull, som han hade sagt, att de icke
mer skulle få se hans ansikte. Och så följde
de honom till skeppet, Apg. 20: 1—38. Och
då han hade skilt sig ifrån dem, afseglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
