Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abraham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄ.V OCH KVINNOR. 19
till David och tjugu män med honom, gjorde
David ett gästabud åt Abner och de män,
som voro med honom. Då sade Abner till
David: Jag vill stå upp och gå att
församla bela Israel till min herre konungen,
att de må göra förbund med dig, och du
må blifva konung öfver allt det som din
själ åstundar.
Och David lät Abner fara, och han gick
i frid.
Men Joab och Davids tjänare voro ute
på ett ströftåg, när Abner var hos David.
Och när de kommo åter vardt det berättadt
för Joab, att Abner hade varit hos
konungen. Då gick Joab in till David och
förebrådde honom, att han låtit Abner gå ifrån
sig och försäkrade, att denne kommit endast
för att spionera och bedraga David. Och
Joab sände utan konungens vetskap bud
och lät hämta Abner tillbaka. Och när
Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab
honom åsido till midten af porten under
förebärande, att han ville tala enskildt med
honom, och stack honom där i underlifvet,
så att han dog. Och Joab och hans
broder Abisai dråpo Abner, emedan han hade
dödat deras broder Asahel i striden vid
Gi-beon.
Men när det blef berättadt för David, sade
han: Oskyldig är jag och mitt rike
evin-nerligen till Abners blod. Drabbe det Joabs
hufvud och hela hans faders hus, och må i
Joabs hus aldrig saknas flödessjuk eller
spet-älsk eller den som på krycka går eller den
som för svärd faller eller den som lider brist
på bröd! Och David sade till Joab och
allt det folk, som var med honom, att de
skulle rifva sina kläder, draga säckar på och
hålla klagolåt öfver Abner. Och konungen
gick bak efter båren. Och då de begrofvo
Abner i Hebron, upphof konungen sin röst
och grät vid Abners graf, och allt folket
grät. Och konungen kvad ett sorgekväde
öfver Abner och sade: Skulle väl Abner dö
som en brottsling dör? Dina händer voro
icke bundna, dina fötter voro icke lagda i
fjättrar. Du föll, såsom man faller för
ogärningsmän. Och allt folket begrät honom
ännu mer. Och folket kunde icke förmå
David att äta något den dagen, utan han
sade: Straffe mig Gud nu och framdeles,
om jag smakar bröd eller något annat förr
än solen har gått ned. Och allt folket och
hela Israel förnummo på den dagen, att det
icke hade utgått ifrån konungen, att man
skulle döda Abner, Nere son. Och
konungen sade till sina tjänare: Veten I icke, att
i dag är en furste och stor man fallen i
Israel? Och jag är ännu svag fastän smord
till konung, och de där Zerujasönerna äro
mäktigare än jag. Herren vedergälle
honom, som illa gör, efter hans ondska! 2
Sam. 3.
Då Isboset, Sauls son, fick höra, att
Abner var död i Hebron, sjönko hans händer
ned, och hela Israel vardt bestört, 2 Sam.
4: 1. I Salomos dagar blef Abners död
hämnad därigenom, att Salomo sände
Benaja, Jojadas son, och han gick åstad och
stötte ned Joab och dräpte honom enligt
Davids ord till Salomo, 1 Kon. 2: 5, 6,
28—34. När Isboset, Sauls son, blef
dödad, lades hans hufvud i Abners graf, 2
Sam. 4: 12. Allt hvad Abner hade helgat
och gifvit till helgedomen, var under
Selo-mits och hans bröders vård, 1 Krön. 26: 28.
Abner hade en son, Jaasiel, som i Davids
dagar var furste öfver Benjamins stam, 1
Krön. 27: 21. Namnet betyder: Faders
lykta (Stora kyrkobibeln); ljusets fader
(Ek-bohrn).
Abraham eller som han först hette Abram,
judiska folkets stamfader, Terahs son, en
afkomling af Sem, föddes i Ur i Kaldeen
omkring tvåtusen år före Kristus. Terah, hans
fader uppgifves vara sjuttio år gammal,
då Abraham föddes. Han hade två bröder,
Nahor och Haran. Och Abraham tog sig
en hustru, Saraj, hvilken ock var hans
halfsyster, hans faders men icke hans moders
dotter, 1 Mos. 11: 26—29; 20: 12. Och
Saraj, hans hustru var ofruktsam och födde
honom inga barn, 1 Mos. 11: 30; 16: 1, 2.
Och Terah tog sin son Abraham och Lot,
sin son Harans son och sin sonhustru
Saraj och förde dem ifrån Ur, på det de skulle
fara till Kanans land; och de kommo till
Haran i Mesopotamien och bosatte sig där.
Och Terah dog i Haran tvåhundrafem år
gammal, 1 Mos. 11: 31, 32. Och Herren
sade till Abraham: Gack ut ifrån din
födelsebygd och ifrån din faders hus till det
land, som jag vill visa dig! Och Abraham
for, såsom Herren hade sagt honom, och
Lot for med honom. Han var sjuttiofem
år gammal, när han lämnade Haran. Och
han tog sin hustru Saraj och Lot, sin
brorson, med all deras egendom, som de hade
förvärfvat, och de tjänstehjon, som de hade
köpt i Haran och ställde sin färd till Kanans
land och kom lyckligt dit. Och Abraham
gick fram i landet ända till Sikem, till
Mores eklund. Och på den tiden bodde
ka-naneerna i landet. Och Herren syntes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
