Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En oskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
breda barmen på Kalle Hjälm, alldeles som en ranka klänger
sig fast vid ett bröstvärn.
*
Ni kan tro, att Kalle Hjälm var glad efter den betan. Han
bara trallade om dagarne och var som en kung.
En kväll hade några ynglingar i brännvin sökt dränka sin
förtviflan öfver att för alltid ha’ mistat hoppet om att få äga
Britta, och så hade de i yrseln samlats att öfverfalla Kalle Hjälm,
då han skulle kila ner till Hjälmaryd.
— Dä’ är inte mer än rätt, att han får svi’a lite för allt
hva’ vi få li’a! mente de och lade sig i försåt för den lycklige.
Men det var dumt gjordt. Kalle Hjälm redde upp dem
allesammans och nystade ner dem, den ene efter den andre, i ån
som rinner där utmed vägen. När han så tyckte, att de svalkat
sig tillräckligt, hjälpte han upp dem och var så vänlig mot dem,
att de skämdes.
— Ja’ ä’ alldeles för löcklig att kunna va’ arg på er, log
han. Men efter den dagen var det ingen, som hvarken ville
eller vågade anfalla honom. Tvärtom alla började unna honom
hans lycka.
— Han är värd henne, för likare och rappare och trefligare
karl finns inte i nejden, sa’ hans brukskamrater.
Så gick en hel sommar och till hösten skulle bröllopet stå.
Men när septemberkvällarne började längas och mörkna,
var det som om Kalle Hjälms glädje också tagit till att
skumma.
Kärleken är, sägs det, så ytterst känslig, så aningsfull och
skarpsynt. Han tyckte att det började liksom lägga sig något
hemlighetsfullt kvalm mellan honom och Britta. Hvar gång han
tog henne om lifvet eller gaf henne en kyss, kom det en oförklarlig
känsla öfver honom, att någon, sedan han sist träffade Britta,
gjort samma manöver med henne. Han kunde inte förklara,
hvarifrån han fick den tron eller huru den kom öfver honom.
Men han kunde inte frigöra sig från de tankarna. Och hvar
gång de kommo öfver honom, skälfde hela hans inre, och han
betogs af en ängslande oro, som nästan ville jaga honom bort
från maskinerna och arbetet, så att han kunde springa hän och
se hvar hans älskling var och hvad hon gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0092.html
