Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han dog i London den 6 oktober 1893. Han fick sin första uppfostran i Belgien, sär
skildt vid akademien i Antwerpen, som är berömd för sin undervisning, och under
ledning af Gustave Wappers. Äfven Madox Brown började omkring 1835 med romantiska
ämnen i lord Byrons anda, sedan reste han i Italien, där han i Rom gjorde bekantskap
med de tyska nazarenerna, och kom sedan liil Paris. Han arbetade där mellan 1841 och
1844 och beredde sig där särskildi till den berömda täfling, som anordnats 1843 till
dekorerandet af Westminsterpalatset. Alla dessa resor, alla de jäsämnen, som rörde sig inom
dessa mer eller mindre sjudande kretsar, och isynnerhet de starka naturalistiska ström
ningar, som börjat i Frankrike nästan omedelbart efter den romantiska blomstringen,
hade hos den unge målaren framkallat en glödande sanningstörst, ett begär att reformera
konsten både till dess andliga innehåll och dess uttrycksmedel. Han predikade till och
fiska och sociala idéer; Romeo och Julia; Elias och änkans son samt de tolf dekorativa
pannåerna i Manchesters rådhus. Hans konst är lidelsefull, tragisk, har en äkta
uttrycksförmåga, som lyckligtvis lämnar bakom sig hans principer rörande bokstaflig
noggrannhet. Han har, liksom hans gamle kamrat från Wappers’ ateljé, belgaren Henri
Leys, historiskt sinne och har med en viss karaktär af heroisk storhet skildrat de gamla
barbariska — saxiska, danska eller skandinaviska — konungarnes seder.
The last of England (den sista skymten af England), som tillhör stadsgalleriet i
Birmingham, är en af dessa skildringar af samtida verklighet, med våldsamma, skarpa färger
förhöjda af ljusets glans, som gripa genom sin djupa känsla och sill intensiva uttryck.
Uttänkt 1851 i Gravesend, dil Madox Brown farit för all ta afsked af sin vän skulptören
Woolner, som reste till Australien med sin hustru, påbörjades den två år därefter och
fullbordades 1855. Konstnären har där målat af sig själf hand i hand med sin unga hustru.
År 1848, då han ännu var obekant och misskänd, kom en ung artist till Madox Brown
och bad att få bli hans elev. Det var Rossetti. De blefvo vänner. Madox Brown gick
med den satsen, att
historiemålningens grundval var en fullständig
trohet i återgifvandet af modellen,
utan generalisering eller idealisering,
och beträffande aecessoirerna en
noggrann rekonstruktion efter gamla
urkunder och minnesmärken. Han
utställde snart ett porträtt, som
antydde, hvilken gammal mästare hans
sympati riktade sig på, ty han
kallade det »en modern Holbein.
Ford Madox Brown: The last of England.
Hans förnämsta taflor äro: Kung
Lear och Cordelia, utställd 1849;
Chancer vid Edvard IIl.s hof (1851);
Jesus tvättar Pauli fölter (Tate-galleriet
1852); Arbetet i Manchesters museum,
hvarmed han var sysselsatt i tolf år
och som, jämte sitt ytterst noggranna
utförande, antyder alla hans filoso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
