- Project Runeberg -  Olyckshändelsen vid Södra Blasieholmshamnen den 23 september 1885. Polismästarens förklaring /
20

(1886) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke anlände dit förrän kl. lh 9; att sedermera en icke ringa
tid måste hafva åtgått för personalens fördelning och
upp-stälning på skilda delar af bevakningsområdet, en manöver
för hvars behöriga utförande fans tillräckligt befäl, försedt
med erforderliga instruktioner, till lämpligheten pröfvade
vid två särskilda tillfällen kort förut; samt att under den
obetydliga tid, som derefter må hafva förflutit till min
och polisintendentens återkomst, personalens tjenstgöring
icke var af annan beskaffenhet, än att den mer än väl
kunde ledas och öfvervakas af centralpolisens nitiske,
skicklige, erfarne och pålitlige föreståndare; så torde man ock
skäligen kunna och böra godkänna den förklaring, jag nu
samt jemväl förut, inför så väl Herr Ofverståthållaren som
Justitiekanslersembetet, afgifvit öfver det förhållande, att
jag och polisintendenten under ifrågavarande tidrymd
upp.ehållit oss i en inom bevakningsområdet, på en minuts
afstånd från Södra Blasieholmshamnen belägen, lätt
tillgänglig byggnad, vid hvars port man hade väl grundad
anledning tro, att vår närvaro under samma tid skulle
blifva behöflig. Men om, mot förmodan, denna förklaring
icke kan i allo hållas för tillfredsställande, så lärer väl i
hvarje fall det fel, som kan återstå mig till last, icke vara
af så »allvarsam beskaffenhet», att detsamma må kunna,
utån att stöta billighet och rättvisa, stämplas såsom en
pligtförgätenhet, hvartill jag skulle gjort mig saker
uteslutande af begär »att deltaga i ett nöje». Att
Justitiekanslersembetet icke dragit i betänkande att i en offentlig
handling, synnerligen begärlig för den stora allmänheten,
mot mig framställa en så sårande beskyllning, detta har
icke kunnat annat än smärta mig djupt; men jag hyser
emellertid den fasta tillförsigt, att min sak skall i Kungl.
Hofrätten utfalla i en sådan riktning, att
Justitiekanslersembetet och den allmänhet, som af embetets sätt att
betrakta förhållandet tagit intryck, skola bringas till insigt
derom, att en polischef, som af Konungens Justitiekansler
hedras med erkännandet att hafva utöfvat en långvarig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:04:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blasie1885/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free