Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häggman, Jean, Då Sturemonumentets öde avgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
fonden icke förfogade, och det var otänkbart att numera
skaffa ytterligare penningbidrag för monumentets
uppförande. Mina ansträngningar inriktade sig därför på att
alldeles skilja Milles från kontraktet och låta kåren
överta alla uppgörelser och uppföra monumentet i egen regi.
Efter många och långvariga överläggningar med Milles
ordnades slutligen saken på ett tillfredsställande sätt,
och sedan gällde det att få en uppgörelse till stånd med
Herman Bergman, som helt enkelt vägrade att lämna ut
bronsgruppen, förrän han fått skälig ersättning för de
under arbetet stegrade materialkostnaderna. Ställd inför
utsikten att för all framtid få behålla Sturen och hans
män i sitt magasin, veknade dock slutligen Hermans
hjärta, och han prutade undan för undan det ena
avsevärda beloppet efter det andra, tills jag omsider fått ned
honom till ett för Sturefonden passande pris.
Ett annat bekymmer var den dyrbara sockeln. Själv
beräknade Milles kostnaderna för denna till bortåt
80,000 kr., och att den verkligen kunde uppföras inom
en kostnadsram, som fondens tillgångar tilläto, får helt
tillskrivas den välvilja och det intresse för saken, som
den slutlige entreprenören Karl I. Edblom städse visade.
Det blev belt enkelt en prestigefråga för Edblom att
uppföra sockeln till punkt och pricka efter Milles mången
gång ganska orimliga önskningar, och detta trots att
arbetet slutade med en rätt avsevärd ekonomisk förlust
för honom själv. Alltnog, sedan kommittén fullgjort sitt
uppdrag, lades alla papperen på bordet, och kåren
sammanträdde på nytt våren 1924 för att fatta definitivt
beslut i »Sturefrågan». Det blev som bekant Kronåsen,
och den sittande kommittén anmodades att verkställa
beslutet i enlighet med det framlagda förslaget.
Redan på sommaren 1924 kunde sockelns
grundstenar läggas, och i november s. å. var den mäktiga sockeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
