- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
81

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Något, som jag inte får se? ... Något, som din Anna
ej får glädjas åt?»

»Något, som jag en gång tänker öfverraskä dig med,»
genmälde han och började tala om annat.

Anna Jolanta frågade icke mer, men väntade otåligt på
öfverraskningen.

Och öfverraskningens ögonblick uteblef ej. En afton
inträngde polisbetjenter och stadssoldater i de älskandes
boning. Rum och möbler visiterades noga, hvarefter Carl
Odelius bortfördes af vakten, och fängelsets portar
tillbommades efter en ny sedelförfalskare.

*



Något af hvad derefter timade känner redan läsaren.
I fortsättningen följer återstoden.

Det onda, som zigenerskan insupit med modersmjölken
och hvilket, genom det hårda bemötande, hon af menniskor
utom hennes stam fått erfara, småningom antagit form och
betydelse af hat och menniskoförakt, hade, så länge
kärlekens ande sväfvade öfver djupet, legat fördoldt, nedträngdt,
kufvadt på bottnen af hennes själ.

Men när döden, i bödelns gestalt, trädde emellan henne
och hennes kärlek, då blef det natt för hennes ögon, natt
i hennes själ.

Och ur det nattliga djupet uppsköt nu det länge
fördolda, nedträngda, kufvade fröet, fick rot, stam och krona,
hvars svarta, polypiskt rörliga grenar omflätade hela hennes
väsen och kramade derur allt det goda, kärleken gifvit
hennes hjerta, ja, ända till och med minnet af den frid och
lycka, hon en gång njutit. Det föreföll henne, som hade
hon aldrig haft någonting att tacka försynen för — som
hade hatet oafbrutet fylt hennes hjerta. Den sjuåriga glädje
hon njutit var numera för henne blott en gäckande dröm.

I stället för den flydda kärlekens engel sväfvade
hämdens furie öfver djupet.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free