Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de voro borta kastade han sig ned på bädden och
öfverlämnade sig helt åt sin djupa förtviflan.
Villrådiga skyndade generalerna till drottningen för att
öfverlägga om situationen. Katarina var den enda, som
ännu icke helt hade förlorat modet. Hon föreslog att man
skulle försöka muta storviziren för att få en billig fred och
fritt aftåg. Generalerna skakade tviflande sina hufvuden.
Aldrig skulle storviziren släppa dem så lätt nu, då han hade
dem i sin hand, menade de. Men Katarina var ihärdig.
Man kunde likväl försöka. Hon ville genast skynda till
tsaren för att delgifva honom förslaget.
— Tsaren har strängeligen förbjudit en hvar, hvem
det än må vara, att störa honom, svarade generalerna.
— Får icke ens jag, drottningen, komma in till honom?
frågade Katarina förvånad.
— Icke ens drottningen, svarade de.
Under natten tänkte Katarina alltmera på sitt förslag.
Och ju längre hon funderade däröfver, dess mindre
omöjligt föreföll det henne. Man kunde ju alltid försöka. Visst
skulle viziren gå in därpå. Turkarne voro fala för guld.
Tidigt följande morgon begaf hon sig till tsarens tält.
Det var med bäfvande hjärta hon stannade utanför och bad
att få komma in. Hon visste, hur vred tsaren kunde bli,
om man trotsade hans befallningar. Han tog icke ens
hänsyn till henne.
— Det är jag, Karin. Får jag komma in? ropade hon.
Intet svar hördes.
— Det är Karin. Och får jag komma in till dig. Jag
har något viktigt att meddela dig.
Hon väntade och lyssnade. Slutligen hörde hon
tsarens stämma:
— Kom in.
När hon trädt in i tältet, såg hon tsaren sitta på
sängen. Han hade tydligen icke tagit af sig kläderna eller
sofvit en blund under natten. Hon blef förskräckt öfver
det förtviflade uttrycket i hans ansikte, så mycket mer som
han alltid annars brukade se så käck och glad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
