Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Har icke funnit det nödigt. Äh, här har varit så
mycket att märka och iakttaga.
— Så-å, mumlade Mitja.
— Jo, det kan du lita på. Jag träffade samman med
några af Mazepas kosacker, hvilka jag bjöd på brännvin.
Och af dem fick jag veta många goda saker att berätta
för min herre tsaren.
Mitja kände ett ursinnigt hat mot honom stiga upp i
sitt bröst.
— Nå, skall du följa med nu? Skaffa dig en häst så
kanske vi kunna smyga oss ut, innan det blir full dager,
fortfor Lukaschka.
— Nej, jag har ändrat mig.
— Hvad! Vill du icke följa med? Tänker du stanna här?
— Ja.
— Men hvarför då?
— Jag tycker mycket bättre om svenskarne än om er,
svarade Mitja.
— Hvad!
Lukaschkas små ögon spärrades upp af förvåning.
— Förräderska, hväste han åt henne, böjde sig ned i
sadeln och grep henne i armen.
En ohygglig tanke på att han blifvit förrådd och det
af Mitja kom för honom. Han kramade hennes arm så
att hon trodde blodet skulle spricka fram. Det gjorde att
hon blef utom sig af raseri.
— Förräderska! Kallar du mig för en förräderska!
Det är du, din skurk, som är förrädaren, skrek hon.
— Tyst! hväste Lukaschka.
— Nej, jag vill icke vara tyst. Hela hären skall få
veta, hvilken förrädare du är, ropade Mitja så högt hon
förmådde.
Lukaschka blef ytterligt både förskräckt och ond.
— Skall jag då icke få den där lilla ungen att tiga,
tänkte han och grep efter dolken.
Då Mitja såg det, började hon skrika ännu värre och
försökte med all makt slita sig lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
