Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen nickade och förde lätt handen till skinnmössan.
Ansiktet, som då han först trädde ut, varit hårdt
allvarligt, lyste upp, och det vanliga småleendet visade sig på
läpparna. Men de mörkblå ögonen voro dystra och blicken
tom, liksom frånvarande.
Hufvudet var alldeles för litet i förhållande till kroppen
och denna för ynglingaaktigt smärt mot de stora stöflarna.
Oaktadt kungen blott var tjugusju år, var det af väder och
vind barkade ansiktet fåradt och hade han tagit af sig
skinnmössan kunde man sett att det glesnade håret, som
likt en krans omslöt den kala hjässan, började gråna. På
näsan och kinderna hade han frostskador och hvarken
ansiktet eller händerna, öfver hvilka en bit smutsgrått linne
stack fram, tycktes ha blifvit tvättade på morgonen.
Löjtnant Kruse märkte att något höboss hade fastnat
vid kungens ryttarkappa.
— Nu har han sofvit i kläderna igen, kanske också
med stöflarna på, — det kallas nu för tiden att sofva »à la
royale» — tänkte han, medan han stram saluterade kungen.
Intet pälsverk syntes till på ryttarkappan liksom på
generalernas och kansliherrarnes prydliga rockar.
Kruse erinrade sig en kall vinter i Polen, då kungen
låtit öfvertala sig att med sobelskinn fordra en af sina rockar.
Men när han så utstyrd visade sig i lägret, hörde han
någon skämtande undra öfver, att hans majestät på en enda
natt kunnat bli så fet och fyllig. Då blef kungen vred,
kastade af pälsen och kunde aldrig mer ens under de
strängaste vintrar förmås att återtaga den.
Peruken, som många af generalerna höllo så kär och
ständigt buro, var för längesedan aflagd. En gång i Sachsen,
då hjässan började blifva kal och snufva och därtill
ögonsjukdom inställde sig, hade kungen på läkarens råd anlagt
en sådan. Några af omgifningen ville smickra honom för
hans utseende.
— Ack, ers majestät ser så präktig och grann ut,
precis som en friare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
