Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och här var det trädet, som var stoffet, och trät, som var
formen. Vidare är trädet formen i förhållande till fröt,
hvarur det växte upp, fröt är form till ett annat stoff o.
s. v. i oändlighet. Det varande och vardande uppkommer
ur något och blir till något. Utvecklingsserien går från
möjlighet till verklighet, materien är möjligheten, formen
förverkligandet, hvarje ting består af materia och förm,
hvarvid materien är formen eller det förverkligade
ändamålet till en föregående materia i serien och formen å sin
sida är materia till en blifvande högre form.
Vetenskapens uppgift är att härleda det enskilda ur
det allmänna och därmed att påvisa den empiriska
tillvarons begreppsliga nödvändighet, att förklara, hur det
genom varseblifningen kända skall härledas ur sina orsaker.
I sin logik visar Aristoteles, hur denna förklaring sker
genom härledandet af enskilda omdömen ur allmänna, och
här har Aristoteles på ett särskildt sätt uppställt de
vetenskapliga bevisens schema, en ny det mänskliga tänkandets
landvinning, som gjorde definitivt slut på sofistikens falska
dialektik och sedan sysselsatte hela medeltidens för dylika
teoretiska uppgifter speciellt benägna andliga arbetare.
I sin slutledningsteori måste så Aristoleles gifvetvis
komma fram till sådana allmänbegrepp, som icke kunna
ytterligare härledas ur andra. Dessa finner han i axiom erna,
omedelbart vissa satser, som icke tarfva bevis, samt i
enskilda vetenskapliga discipliners sanningar, hvilkas riktighet
måste framgå ur en noggrann kännedom om nämnda
discipliner. Hvilka de slutliga grundsatserna med den
omedelbara vissheten äro, har Aristoteles icke, så vidt vi veta,
fullt utredt, de äro, säger han, logiskt obevisbara, ha
emellertid icke förvärfvats som »medfödda» från ett föregående
lif utan vinnas genom vår erfarenhet. De utgöra gifvetvis
ett synnerligen viktigt led i hans kunskapsteori.
För att nu återvända till hans lära om form och
materia, så blir för Aristoteles det verkligt varande »det
som begreppsmässigt tänkes» beträffande det enskilda tinget,
som är form och materia; det sant varande ligger så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
