Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ibland de Studerandes antal, begagnade han i
synnerhet Professorerne Tegmans och Retzii
föreläsningar, och blef Magister i Lund 1790, ännu icke 18 år
gammal. Samma år kallad till Docens i Natural-Historien,
utnämdes han 1791 till Botanices Demonstrator,
men en ny bana öppnades för Honom, då Han, i slutet
af år 1793, af då varande Acad. Canzleren förordnades
att hålla offentliga föreläsningar i Æsthetiken, mot ett
årligt arfvode i lön och gratial af 100 Rd. Utnämndes
1798 till Academiens Vice Bibliothecarius; d. 16 Decemb.
1799 till Ordinarius; och då Litterarum Humaniorum
eller Æsthetices Professionen inrättades i Lund 1801,
blef den samma år Honom uppdragen med bibehållande
vid Bibliothecarii sysslan. Såsom Promotor i
Philosophiska Faculteten, creerade Han 70 Magistrar d. 23
Junii 1808, hvilken dag derigenom blef märkvärdig, att
den bal, som då om aftonen anställdes, bevistades af då
varande Hertigen af Angouleme, som, under sin resa i
Sverige, hade om eftermiddagen kommit till Lund. Var
Academiens Rector åren 1808, 1816 och 1826. Redan
i sina unga år kallades han till Ledamot af
Physiographiska Sällskapet i Lund, och vann snart derefter en
lika hogkomst af Skandinaviska Litteratur-Sällskapet i
Köpenhamn och af Kongl. Vetenskaps- och
Vitterhets-Samhället i Götheborg, utom flere. Kallad 1828 att
vara Academiens Ombud vid den då hållna Riksdagen
i Stockholm, slutade han der sina dagar d. 11 Maji
följande året. Till hans närmare kännedom må anföras
hvad en värdig Loftalare om Honom yttrat: „Fuit
Noster, ut veram illius indolem paucis exprimam, fuit
ejusmodi homo, quocum vivere dulcissimum est, quem
amisisse est supplicium. In Eo artium liberalitas
mores emolliverat nec depravaverat, in eo disciplianarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
