Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett offer. Det förra (omskärelsen) åtföljdes, och det senare,
såsom varje annat offer, föregicks av en tvagning, vilken lik alla andra
tvagningar, var blott en levitisk rening. Denna tvagning intog
småningom offrets plats, som utelämnades; och denna förändring kan ej
bevisas hava ägt rum före slutet av tredje århundradet."*)
Även A• Neander, K. Hase, G. B. Winer och Bottiger hava uttalat
sig emot tillvaron av ett proselytdop på Kristi tid.
Däremot kan det bliva en fråga, om icke de "tvagningar",
in-doppningar (baptismoi, Eb. 9: 10), som förekommo i den judiska
gudstjänstordningen (2 Ms. 29: 4; 30: 18), kunna anses vara en
förebild till det kristliga dopet. I Eb. 6: l begagnas samma ord i
flertal, "läran om dop", döpelser, indoppningar (baptismån). Med
vatten i det stora kopparhavet i förgården skulle presterna, Aron
och hans söner, två händer och fötter och sig själva (2 Ms. 30: 18—
21). Om tvagningar, indoppningar, givas många föreskrifter (2 Ms.
29: 4; 3 Ms. 11: 25, 28, 32, 40; 14: 6—9; 15: 5; 16: 4, 24). Det
finns olika ord på rena, två, men det blir väl icke mycken tvagning
av vare sig av händer, fötter eller av hela kroppen eller av kläder
eller husgerådssaker, om icke de tvagna föremålen komma ned i
vattnet och på så sätt tvås, badas, renas, såsom den dagliga erfarenheten
fortfarande bekräftar. Det sker genom in- eller neddopning i vatten
(baptismoi).
Johannes, Sakarias’ Son, är den förste "döparen" (baptistäs) den
heliga historien vet att berätta om. Han var "sänd av Gud" (Jh. 1:
6) och gjorde vad han gjorde på gudomlig befallning. Han var
"sänd av Gud att döpa i vatten", enligt hans egna ord (Jh. 1: 33).
Han predikade och döpte. Hans dop var icke en mänsklig
uppfinning eller förordning. Det var icke "från människor". Det var en
gudomlig anordning, "från himmelen", för att begagna Jesu ord, ett
alldeles nytt, yttre religionsbruk, med vilket den nya
nådeshushåll-ningen inleddes och beseglas. Med Johannes’ verksamhet inledes på
ett förberedande sätt det nya förbundet, och hans döpelse är en ny testar
mentlig handling. Man har skilt Johannes’ dop från Jesu dop och
inlagt en olika betydelse i dem, kallande det senare det "kristliga
dopet". Är icke dopet alla gånger bekräftelsen på en hel övergång
eller förändring i religiöst och moraliskt avseende? Om mer
tonvikt lägges på sinnesändringen eller på tron, vad mer, äro de icke
olika moment i omvändelsen såsom uttryck för en nyskapelse av An-
*) A. Wiberg. Det kristliga dopet. Sid. 177. 178.
862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
