Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet. Det verkar endast såsom sensation och naturdrift.
Pånyttfödelsen yttrar sig omedelbart i sinnesändring och tro. Barnet har ännu
icke gjort varken gott eller ont. Vilka personliga synder skall det
bekänna? Den religiösa tron är ju en möjlighet först på
föreställningens ståndpunkt. ]Barnet står ju på blott den sinnliga känslans. De
mysterier, om vilka den s. k. sakramentala pånyttfödelseläran talar,
som hyllas inom de nämnda kyrkorna, äro av ett helt annat slag än det
mysterium, som omgiver Andeingivelsen, Andeverksamheten i
pånyttfödelsen, Gudsinneboendet i den troende samt föreningen mellan
Kristus och den troende. I detta ligger något, som åtminstone för
närvarande faller utom området för vår kunskap, men som dock är en ren
verklighet både enligt skriften och erfarenheten.
Den pånyttfödde vet, att han är pånyttfödd eller frälst, men huru
hans vilja ändrades från en syndig till en helig vilja, kan han ej
förklara. Det faller utom hans medvetande. Kristus säger till
Nikodemus: "Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet
icke, varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och
en, som är född av Anden" (Jh. 3: 8). Det ligger något
outrannsak-ligt, obegripligt i denna andeverksamhet direkt, omedelbart på själen.
Man erfar och kan förklara dess verkningar, men icke dess grund
eller orsak. Denna verksamhet eller kraft är att jämföra med den, som
i inspirationen utövas av Guds Ande på den inspirerande personen,
eller med den, som genom Andens eller den treenige Gudens inneboende
i den pånyttföddfe förnimmes i hans själ. Förnimmelsen såsom en
yttring av Andens inneboende är tydligt uppfattad av medvetandet, men
huru Anden innebor, och hur han förfar, då han verkar direkt på
själen, det faller utom medvetandet. Detta är icke detsamma som att
säga, att de olika stegen eller utvecklingsskedena i människans
omvändelse falla utom medvetandet. Ingenting som rör omvändelsen
faller utom den omvändes medvetande. Allt är där medvetet, men
omvändelsen är den mänskliga sidan av denna genomgripande
förändring. Nya födelsen är dess gudomliga sida, och uti Guds sätt och
vägar att handla stöta vi ofta på sådant, som går över vår
förmåga att fatta eller faller utom området för vår kunskap.
Det hemlighetsfulla eller obegripliga, om vilket vi nu tala, har alls
ingenting att göra med det magiska eller oförklarliga, varom de
teologer tala, som lära de späda barnens pånyttfödelse i dopet. Vi blott
säga det, att vi icke veta eller kunna veta, huru Guds Ande förfar, då
han omskapar en syndig människovilja till en helig. Men då hava vi
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
