Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening är icke grundad på några naturförhållanden, över vilka de
själva icke kunnat bestämma, såsom det band, som förenar barn med
föräldrar, syskon och medborgare i samhället och staten. De hava
medvetet och själwiljande knutit föreningsbandet, som vilar på de
ädlaste instinkter, som finnas hos människan, inbördes sympati,
aktning, förtroende och — kärlek.
Släktet har i Adam sitt naturliga huvud och bildar i och under
honom en organisk kropp, en levande organism. Adam och
mänskligheten äro ett levande helt. Adams natur och liv framträder och
leves om i varje mänsklig individ, som aldrig kunnat hava tillvaro,
om icke Adam varit först. Varje människa är en sann typ eller
avbild av den första människan, med vilken hon är förenad genom
naturlig härkomst.
Enheten mellan Fadern och Sonen är en väsensenhet. Sonens
natur är icke en annan än Faderns eller likartad med Faderns, utan
det är samma natur i två personer, framträdande på ett för vardera
personen karakteristiskt eller individuellt sätt. I denna punkt kan
icke jämförelsen göras, ty Kristi natur är icke i allt människans. Men
det gives andra synpunkter. Föreningen mellan Fadern och Sonen i
gudomen är innerligare och fullkomligare än någon som helst annan
förening, andlig eller fysisk, och den är varaktig, orubblig,
oupplös-lig, oföränderlig, evig.
"American Comment." har följande utläggning över 2 Pt. 1: 4:
"Så som Guds barn hade de redan blivit delaktiga av Guds natur.
Men förändringen är icke fullständig. Verkan av Guds löften
framträder fullkomlig först i det tillkommande livet. Delaktigheten i
Guds natur innebär icke förlusten av den pånyttföddes mänskliga
individualitet. Den mänskliga personligheten uppgår icke i den
gudomliga. Den pånyttfödde delaktiggöres av Guds natur, men bibehåller
på samma gång sin egen natur. Han förlorar sin natur såsom
hemfallen under köttets välde, men den mänskliga naturen såsom en
organisk skapelse uppgår icke i Guds natur. I pånyttfödelsen blir
själen delaktig av Guds andeliga liv, icke av hans väsen. I denna
mening blir en pånyttfödd delaktig av Guds natur, och endast i denna
mening kan han sägas hava en ny natur".
Så innerlig är föreningen mellan man och hustru i äktenskapet,
att de båda äro att betrakta såsom blott en mänsklig natur, sedd från
olika sidor. De bilda "ett kött" eller en natur. På samma innerliga
sätt förenas i nya födelsen och genom tron Kristi ande och männi-
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
