Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
17:8-11.
Evangelium enligt Johannes.
8. Ty de ord, som du har
givit mig, har jag givit dem,* och
de hava mottagit dem och hava
förstått i sanning, att jag har
utgått från dig,** och hava trott,
att dut har utsänt mig.
Joh. 17: 25, 16: 30.
* Det var genom hans ord, som de
hade lärt förstå, att det var Fadern,
som givit Sonen allt.
** se anm. till kap. 16: 28.
-j- Det ligger starkt eftertryck på
ordet du: att det är du, som sänt mig.
9. Jag* beder för dem; för
världen beder jag icke** utan för
dem, som du har givit mig, ty
dina äro det
Joh. 14: 16.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag: jag som har
förhärligat dig på jorden, jag som
fullkomnat ditt verk och uppenbarat ditt
namn, jag beder ...
** Därmed vill Herren icke säga, att
han aldrig beder för världen. Men vid
detta tillfälle bad han icke för världen
utan endast för sina lärjungar. Att
Herren annars beder även för fiender,
synes av Luk. 23: 34. Detsamma har
han ock befallt sina lärjungar att
göra (Matt. 5: 44). Det hava
lärjungarna också gjort (Apg. 7: 60) alldeles i
Jesu sinne.
f De voro dina, och du gav mig
dem, och i min ägo äro de fortfarande
dina. Däri framhåller Herren en ny
bevekelsegrund för bönhörelse. Alltså:
l:o) det är jag som beder, 2: o) det är
för dina egna jag beder.
10.
- och allt mitt är ditt,
och ditt är mitt*
- och jag är
förhärligad i dem.**
Joh. 16: 15.
* Lärjungarna voro hans och voro
Faderns, ty allt, vad Sonen har, är
Faderns och tvärt om. Detta allt bör
fattas utan inskränkning.
** i deras hjärtan. De hava lärt
känna min härlighet.
- Somliga
bibeltolkare fatta orden så, som ville
Herren säga: »I deras person och
verksamhet är jag förhärligad i världen:
de äro bärare och befordrare av min
ära på jorden.» Att Herren säger:
»är förhärligad», skulle då avse en
tillkommande tid, vilken för hans ögon
framstode såsom redan närvarande. Se
anm. till kap. 3:18, 13:31. Denna
uppfattning har ock goda skäl för sig,
ehuru den andra synes enklare. För
övrigt må märkas, att orden: »allt
mitt är ditt, och ditt är mitt», böra
fattas såsom en mellanmening.
Sammanhanget blir alltså: Jag beder för
dem, emedan de äro dina, och emedan
jag är förhärligad i dem. Däri att
han var förhärligad i dem, låg åter en
grund för bönhörelse.
11. Och jag är icke vidare i
världen,* och dessa äro i världen,
och jag kommer till dig.**
Helige Fader,*** bevara dem i ditt
namn,t vilket du har givit mi^,tt
på det att de må vara ett såsom
vi.ttt
Joh. 17: 22.
* Herren stod så alldeles på
gränsen, att han kunde betrakta saken,
såsom vore han icke mer i världen. Så
framställes ofta något, som är nära
förestående, såsom vore det redan
närvarande. Se anm. till Matt. 3: 10.
** därför lämnar jag dem nu åt
dig.
*** När han lämnar dem i en ohelig
värld, så stödjer han sig för deras
bevarande vid Guds helighet. Det är den
helige Guden, som skall bevara
lärjungarna, att de icke besmittas av
världens ohelighet utan förbliva heliga
samt helgas ju mer och mer. Märk,
vilken bild av Guds helighet Herren
här giver oss. Icke skydd mot Guds
helighet utan skydd av Guds helighet
mot världens ohelighet begär han åt
dem. Se anm. till Luk. 1: 49.
t Guds namn var det område och
det livselement, inom vilket hela deras
inre och yttre liv rörde sig. Och
Herren beder nu, att Fadern måtte bevara
dem inom detta livselement, så att de
icke gå utom detsamma och komma in
i världen igen.
ft Gud hade givit sitt namn åt
Sonen, på det att Sonen måtte uppenbara
och förhärliga det på jorden.
tff Ändamålet med lärjungarnas
bevarande i Guds namn var, att de
skulle vara ett. Så länge de alla
för-blevo i Guds namn såsom i sitt
livselement, utgjorde detta namn den
kraft, som höll dem tillsammans både
i inre och yttre förening. Mönstret
för denna deras enhet är Faderns
och Sonens enhet. Se därom närmare
I v. 21 och anm. därtill.
528
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
