- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
339

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 16 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Lukas.

Kap.
16:9-11.

messiasriket, så kunna de ju icke vara
där före lärjungarna, vilket de dock
måste vara, om de skola kunna
mottaga dessa, när de komma; 3:o)
tilllägger Herren, såsom texten visar,
vännerna ett visst värdskap i
messiasriket, vilket icke vore möjligt, om med
dessa vänner menades de människor,
vilka lärjungarna med sina ägodelar
tjänat. Med avseende härpå hava andra
bibeltolkare menat, att Herrens uttryck
om mottagandet endast innebär, att de
människor, som lärjungarna hjälpt,
skola just därigenom, att de blivit
föremål för deras hjälp, också varda orsak
för dem till en evig lön i messiasriket.
Men då detta allt för litet svarar emot
de av Herren använda orden, så hava
åter andra ansett, att Herren med
vännerna menar änglarna, och denna
mening är sannolikt den riktiga.
Änglarna äro de, som enligt Herrens ord
på andra ställen skola i messiasriket
insamla Herrens trogna (Matt. 24:31,
Mark. 13:27). De taga ock med sitt
intresse del i det goda, som de troende
göra här på jorden, så att de
därigenom varda dem likasom förbundna.

I v. 9 angiver Frälsaren hela
liknelsens huvudsyfte, och efter detta måste
alla enskildheterna tolkas. Se anm. till
kap. 15: 32. Huvudsyftet är alltså att
lära lärjungarna att använda de
jordiska ägodelarna med avseende på den
tillkommande tidsålderns salighet, I
enlighet härmed är den rike mannen
ingen annan än Mamon, vilken tankes
såsom en person, som äger det, som
förvaltaren har om händer. Om Mamon
se anm. till Matt. 6: 24. Att Herren
verkligen menar Mamon, synes även av
v. 13. De särskilda jordiska ägodelarna
utgöra delar av Mamon. När därför
Mamon framställes såsom en person,
så framställas de särskilda ägodelarna
såsom hans tillhörighet. Förvaltaren i
liknelsen är en bild av lärjungarna.
Att vara trogen mot Mamon är att
bara samla och öka det jordiska goda;
att vara otrogen mot Mamon är att
draga undan honom det jordiska goda.
Kristi lärjungar få icke och kunna icke
vara Mamon trogna (v. 13). Att
förvaltaren varder avsatt, betecknar, att
den dag kommer, då alla jordiska
ägodelar taga slut, så att ingen vidare har
något att vara förvaltare över. Med
avseende på detta slut böra Kristi
lärjungar se till, att de, i likhet med den
där orättfärdige förvaltaren, av
Ma-mons ägodelar, som de hava om händer,
»undansnilla», vad de kunna, samt
använda till att därmed skaffa sig vän-

ner för evigheten. Genom denna enkla
tolkning försvinner fullkomligt det
anstöt! iga, som annars synes ligga däri,
att Herren framhåller en orättfärdig
människas exempel till lärdom för
lärjungarna. Det var verkligen Herrens
mening att lära sina lärjungar, för så
vitt de voro i besittning av jordiska
ägodelar, att vara otrogna mot Mamon,
visserligen icke genom slöseri, för att
bereda sig bekvämlighet och njutning
i den närvarande tidsåldern, utan
genom hjälpsamhet för att bereda sig
vänner i den tillkommande tidsåldern,
i messiasriket. Och detta är en skön
och sinnrik lärdom.

10. Den i det minsta trogne
är ock i det myckna trogen, och
den i det minsta orättfärdige är
ock i det myckna orättfärdig.*

Luk. 19: 17.

* Dessa ord innehålla en allmän
sats, vars betydelse på detta ställe
framgår av det följande. Den som är trogen
i det lilla, honom anförtror man det
myckna, och den som är otrogen i det
lilla, honom anförtror man icke det
myckna. Det lilla åsyftar den jordiska
rikedomen, det myckna åsyftar
härligheten i messiasriket.

11. Om I alltså icke haven
blivit* trogna i den orättfärdige
mamon,** vem skall (då)
anförtro eder det sanna (goda) ?t

* Herren säger icke varit utan
"bli-vit. Därmed uttrycker han en
utveckling i trohet hos lärjungarna. Och att
han icke säger värden utan haven
Ili-vit, därmed åsyftar han på den
messi-anska domen och rikets upprättande,
såsom ville han säga: Om I icke, när
riket kommer, befinnens hava blivit
trogna o. s. v.

** icke: trogna mot den orättfärdige
Mamon, utan: trogna i honom, d. v. s.
trogna mot Gud i användningen av den
orättfärdige Mamon. Denna trohet
visar sig däri, att man använder de
jordiska ägodelarna efter Guds vilja. Märk
för övrigt, att v£d som förut kallades
orättfärdighetens Mamon, det kallas
här den orättfärdige Mamon.

f d. v. s. det som icke bara synes
vara utan verkligen är det goda.
Därmed kan efter sammanhanget icke
gärna förstås annat än de eviga skatterna
i messiasriket. Det sanna goda sättes i
motsats mot den orättfärdige Mamon,
emedan den orättfärdige Mamon endast
är ett skenbart och icke något verkligt
gott.

[–-]

{+—+} 339
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free