Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
10:16-23.
Evangelium enligt Markus.
* Grundtextens uttryck skulle
översättas med nedvälsignade, om ett
sådant ord funnes i det svenska språket.
Bet betecknar ett ivrigt välsignande.
Se anm. till Matt. 26: 49. Dessutom
uttrycker själva ordformen ett upprepat
välsignande. Herren välsignade med
iver det ena lilla barnet efter det
andra. Tänk vilken förödmjukelse för de
självkloka lärjungarna och vilken
triumf för de enfaldiga föräldrarna!
17. Och* när han gick ut på
vägen, lopp en ensam** man
fram och föll på knät för honom
och frågade honom: Gode lärare,
vad skall jag göra, på det att jag
må ärva evigt liv ?
* Till v.
17-22 se Matt. 19:
16-22.
Samma händelse omtalas även i Luk.
18:
18-23.
** Det var icke många i hans
ställning, som ville göra honom sällskap;
icke dröjde han heller själv, till dess
han fick flere med sig.
f Att han lopp fram och föll på
knä bevisar, vilken iver han hade.
Bägge dessa drag anför ingen mer än
Markus.
18. Men Jesus sade till honom:
Varför kallar du mig god ?*
Ingen är god utom en enda,
nämligen Gud.**
* Markus och Lukas återgiva
Frälsarens ord något annorlunda än
Matteus. Ty medan Matteus låter
Frälsaren säga: Varför frågar du mig om
det goda? så lyda hans ord hos de två
andra: Varför kallar du mig god?
** Benämningen god frånsäger
Herren sig själv och tillerkänner
densamma endast åt Gud. Gud är i och för
sig den fullkomliga godheten, hos
vilken ingen utveckling eller fullkomning
varit, är eller varder. Hos Jesus
däremot var ett tillväxande och ett
fullkomnande, såsom uttryckligen säges i
Luk. 2: 52, Hebr. 2: 10, 5:8. Han hade
att kämpa ända till korsets död. I
Getsemane kostade det honom en ivrig
bönekamp att foga sig i Faderns vilja.
Han var Guds enfödde Son, men han
hade blivit en sann och verklig människa
och var såsom sådan underkastad
utveckling.
19. Buden vet du: Du skall
icke göra hor, du skall icke
dräpa, du skall icke stjäla, du ekal!
icke bära falskt vittnesbörd, du
skall icke beröva;* hedra din
fader och din moder.
2 Mos. 20: 12 f. 5 Mos. 5: 16 f.
* Detta ord syftar på 5 Mos. 24: 14,
som i de sjuttio uttolkarnas
översättning lyder: Du skall icke beröva den
fattige hans lön.
- Herren talade ined
en rik man, och hos de rika är det allt
för vanligt att preja de fattiga och
icke giva dem deras skäliga lön.
20. Men han sade till honom:
Lärare,* detta allt har jag aktat
mig för** ifrån min ungdom.
* Han sade icke vidare: gode lärare.
** Här samma uttryck som i Apg.
21:25, 2 Tim. 4:15. Enligt Matteus
svarade mannen: Allt detta har jag
iakttagit. Till innehållet går det på
ett ut.
21. Men Jesus såg på honom*
och älskade honom** och sade till
honom: Ett enda fattas dig. Gå
bort, sälj allt, vad du har, och
giv åt de fattiga, och du ekall få
en skatt i himmelen, och kom
hit och följ mig.t
Matt. 6: 20. Luk. 12: 33.
* och läste i hans ansikte och hela
hans förhållande det allvarliga begäret
efter frälsning. Mannen var ingen
skrymtare.
** fattade kärlek till honom. Detta
är talat på rent mänskligt sätt. Den
uppriktighet och det allvarliga begär
efter frälsning, som Jesus fann hos
mannen, uppväckte kärlek i hans
hjärta. Var och en troende, som någonsin
sett en sådan människa, som denne
man var, har erfarit samma känsla. I
Jesus var en sann mänsklighet, och
han kände sig särskilt ömt dragen till
sådana, som uppriktigt åstundade
frälsning.
f De här i våra vanliga biblar
till-lagda orden: »och tag korset på dig»^
saknas i de äldsta och bästa
handskrifterna. De äro sannolikt tillagda ur
kap. 8:34 (jämför Matt. 16:24).
22. Men han vart dyster över
orden och gick bort bedrövad, ty
han var en, som hade många
egendomar.
23. Och* Jesus såg sig
omkring** och sade till sina
lärjungar: Med huru stor svårighet
[–-]
{+—+} 210
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
