Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse.
Kap. 22: 9 — 17.
34tersta tiden skola draga i härnad mot
Messias och Jerusalem men blifva dödade
af Messias. Så framställas de äfven här.
Hvad det är för folk, som menas, är
omöjligt att säga. Namnen äro symboliska
såsom Jesabel i kap. 2: 2 0, Sodom och
Egypten i kap. 11: 8, Babylon i kap. 14: 8
m. fl. st. Det Magog, som Hesekiel talar
om, synes sannolikast vara att söka
omkring berget Kaukasus i Asien.
t till det krig, som satan för mot Guds
folk.
9. Ocli de stego upp på
jordens vida rymd* och omringade
de heligas läger och den älskade
staden,** och eld steg ned nr
himmelen och förtärde dem.f
Hes. 38: s, 12. 5 Mos. 23: lå. Hes.
38: 22, 39: 6.
* Ordagrant: på jordens bredd.
Johannes tänker sig jorden såsom en platt
yta. Dess upphöjda midt innehafves af de
heliga, d. v. s. af Guds folk, I dess hörn
eller utkanter bo folken Gog och Magog,
som äro hedningar, och som nu, retade af
satan, draga upp till krig mot de heliga.
d. v. s. Jerusalem. Omkring denna
stad hafva de heliga bildat ett läger för
att försvara sig och staden. Hvilka äro
dessa heliga? Det kan icke vara de
troende, som lefde på jorden, när det
tusenåriga riket inträdde; ty efter gångna tusen
år måste de anses vara döda. Se anm.
till v. 14. Det är alltså utan tvifvel deras
^fkomlingar. Att de heliga sålunda
fortplanta sig och dö under det tusenåriga
rikets tid, och att deras afkomlingar vid de
tusen årens slut samlas till krigiskt
försvar mot hednafolk, som anfalla dem, det
visar, att de icke vid rikets inträde och
den uppståndelse, som då skedde,
under-gingo någon sådan förvandling, som Paulus
nämner i sammanhang med talet om de
troendes uppståndelse (se anm. till v. 5).
Då somliga bibeltolkare med »den heliga
staden» förstå den kristna kyrkan, sä
stri-éer det tvert emot textens uttryckliga
ordalag, som icke få borttolkas. Jerusalem
i Palestina tankes ännu ega bestånd vid de
tusen årens slut samt utgöra
hufvudpunk-ten för den del af jorden, som Guds folk
innehar.
f så att de heliga icke sjelfva behöfde
strida mot dem, Jemför Es. 37: 3 6.
10. Och djefvulen, som
för-Tillar dem, vardt kastad i
elds-och svafvelsjön, der äfven vilddju-
ret och den falske profeten (voro);
och de skola plågas dag och natt
till evigheternas evigheter.*
Upp. 19: 2 0, 14: lo f.
* Ordagrant: till tidsåldrarnas
tidsåldrar.
11. Och jag såg en stor hvit
tron och den, som satt på
honom,* för hvilkens ansigte
jorden och himmelen flydde, och
rum vardt icke funnet för dem.**
Upp. 4: 2. Dan. 7: 9. Es. 6: i.
* Den, som satt på tronen, var icke
Kristus utan Gud (jämför kap. 21: 5 f.),
** De alldeles försvunno. Jemför 2
Petr. 3: lo.
12. Och jag såg de döda, de
stora och de små, stående inför
tronen; och böcker öppnades;*
och en annan bok öppnades, som
är lifvets (bok);** och de döda
vordo dömda på grund af det,
som var skrifvet i böckerna,
enligt deras gerningar.f
Dan. 71 lo. Jer. 17: i. Mal. 3: ig.
* I dessa böcker stodo allas gerningar
uppskrifna. Det kan man förstå af de
sista orden i versen.
Denna bok innehöll namnen på alla
dem, som skulle ärfva det eviga lifvet.
t Se Matt. 25: 3 4 följ.
13. Och hafvet gaf (igen) de
döda,* som voro deri, och döden
och dödsriket** gåfvo (igen) de
döda, som voro i dem,f och de
vordo dömda hvar och en efter
sina gerningar.
Es. 26: 19.
* I denna vers beskrifves nu, hvarifrån
alla de saliga kommo, som Johannes såg
omkring tronen.
** Döden och dödsriket tänkas här
såsom ett rum i jorden, der de döda äro
förvarade.
f I denna uppståndelse äro naturligtvis
icke de inbegripna, hvilka förut stått upp
(v. 5).
— 675 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
