Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 19 Kapitlet - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse. Kap, 14: 18—15: 3.
19. Och jag såg vilddjuret och
jordens konungar och deras
krigshärar samlade för att föra
kriget* med honom, som satt på
hästen, och med hans krigshär.
Upp. 13: 1, 17: 12, 16: 14.
* Det redan i kap. 16: 14 förebådade
kriget.
20. Och vilddjuret vardt
gripet* och med det samma den
falske profeten, som hade gjort
tecknen inför det samma, genom
hvilka han hade förvillat dem,
som tagit vilddjurets märke, och
dem som tillbedja dess bild.**
Lefvandef vordo de begge
kastade i eldsjön, som brinner i
svafvel.
Upp. 16: 13, 20:10. Es. 80: 33. Dan.
7: 11.
* Af hvem det vardt gripet, säges icke;
men sannolikast har man att tänka på den
krigshär, som följde den segrande herren.
Om vilddjuret och den falske
profeten se kap. 13.
t De blefvo icke först dödade, ty de
voro icke menskliga utan öfvermenskliga
väsenden.
21. Och de öfriga* vordo
dödade med hans svärd, som satt
på hästen, hvilket gick ut ur hans
mun; och alla fåglar vordo
mättade af deras kött.
* d. v. s. konungarna och deras
krigshärar, som hade samlat sig för att kriga
emot herren (v. 19).
20 Kapitlet.
Draken bindes (y. 1—3). Det tusenåriga
riket (y. 4—6). Satan löses, krigar, tillintetgöras
(t. 7—10). Den allmänna uppståndelsen ocli
domen (v. 11—15).
F. H—i5 aftonsångstext tjugusjette sond. efter
tref, IL
O
ch jag såg en ängel stigande
ned ur himmelen, hafvande
nyckeln till af grunden samt en
stor kedja på sin hand.*
Upp. 18: 1, 9: 1, 1: 18.
* Kedjan hängde öfver hans hand.
2. Och han grep draken, den
gamle ormen, som är djefvulen
och satan, och band honom i
tusen år.*
Upp. 12: 9. Bs. 24: 22.
* Om de tusen åren beteckna bestämda
ett tusen år eller endast en lång tidsperiod
i allmänhet, det må lemnas ovisst.- Det
förra synes dock mer sannolikt. Talet om
det tusenåriga riket är främmande för det
nya testamentet i öfrigt. Kristus och
apostlarna tala väl om ett saligt Guds
rike, som herren skall upprätta på jorden.
Men ett rike, som står i tusen år och
sedan efterföljes deraf, att satan släppes lös
för att ställa till ett krig mot de heliga
(v. 7 följ.), derom säga de intet.
3. Och han kastade honom i
afgrunden och tillslöt och
förseglade öfver honom, på det att
han icke vidare skulle förvilla
folken,* tills de tusen åren
blif-vit fullkomnade. Efter detta
måste han varda löst en kort tid.
* förvilla dem till att kriga emot Guds
folk. Efter de tusen årens slut skall han
deremot göra det (v. 8). Enligt denna
text skall det alltså gifvas hedniska folk
på jorden under de tusen åren. Och de
skola vara talrika såsom hafvets sand
(v. 8).
4. Och jag såg troner,* och
de satte sig på dem,** och dom
gafs åt dem;t och (jag såg)
deras själar, som blifvit halshuggna
för Jesu vittnesbörds skull och
för Guds ords skull, och dem som
icke hade tillbedit vilddjuret ej
heller dess bild och icke tagit
märket på sin panna och sin hand. ff
Och de vordo lefvande och vordo
konungar med Kristus i ett
tusen år.
Dan. 7: 9, 18, 22, 27. Upp. 6: 9, 13:
15, 22: 5.
II
— 673 —
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
